Att få jobb är nyckeln till att komma bort från brott

Erik är nervös. Han sitter hemma i sin skinnsoffa och skickar ett meddelande till sin nya chef som han ännu inte har träffat.

Han känner att han måste berätta för sin arbetsgivare att han har tatueringar i sitt ansikte.

– Jag ville inte att han skulle få en chock när han såg mig, berättar 27-årige Erik i efterhand.

Erik, som bor någonstans i norra Sverige, heter egentligen något annat. Han har precis fått jobb som kock på en restaurangkedja.

Erik är avhoppare från ett liv som medlem i ett kriminellt gäng. Han har, som det stod i Kriminalvårdens reklam på tunnelbanan, lämnat ”den negativa trenden”.

En dag bestämde han sig för att sluta med kriminalitet och försöka skapa sig en trygg tillvaro.

Erik växte upp i ett lugnt hem, med båda föräldrarna närvarande. Men när föräldrarna separerade kände han besvikelse och irritation.

Han började så småningom, i sextonårsåldern, hänga med en person som han såg som en storebror. Det var där och då saker och ting började gå utför.

Han jobbade som dörrvakt på en krog, men mycket i hans liv handlade om droger.

Jag åkte fast första gången när jag var sju år, för grov skadegörelse. Jag krossade alla rutor i en skola och åkte fast på sista rutan

– Ja, amfetamin. Tänk dig alltså, vi bodde på klubben i ett och ett halvt år och det var lätt att glida in i missbruk.

Eriks förhoppningar efter att han gått med i ett gäng slogs i spillror.

Han ville bli rik och leva det goda livet. Han blev i stället skuldsatt, fattig och ett fall för kronofogden.

Hjälpen ut ur kriminalitet och missbruk heter En annan sida av Sverige (Easas) en verksamhet för personer som vill hoppa av men inte vet hur de ska gå tillväga. Enligt Erik hade det slutat illa om det inte vore för Easas.

Geir Stakset är en av personerna bakom verksamheten. Han menar att det är en lång resa att lämna ett kriminellt förflutet.

– Jag vill problematisera begreppet hoppa av. Det är ett politiskt begrepp. Att hoppa av låter som att det ska gå fort. Att man vill lämna något negativt och satsa på något positivt. Det är oftast en lång process och förändringen måste komma inifrån, säger han.

Geir Stakset påpekar att kriminella inte är en homogen grupp. Det är viktigt att ha det klart för sig när man ska bestämma vilken väg in på arbetsmarknaden personen ska gå.

– I den kriminella världen finns revisorer, säljare, dörrvakter, bilmekaniker och arbetslösa. De speglar samhället. Vissa har kontakter och lätt att få jobb. Vissa kan inte få jobb eftersom de saknar kontakter.

Erik är inte den enda som fått stöd av Easas. Även Jesper, som också han heter något annat, har fått hjälp att omvandla sitt liv.

Jesper var tungt kriminell och rättsväsendet kraftsamlade för att få bort honom från de kretsar som han var involverad i.

Han fick skyddad identitet och bor nu på hemlig ort i Sverige.

Min nya chef var klockren, han hade inget bekymmer med min bakgrund. Det känns seriöst, då kan jag köra seriöst själv. Men jag kommer aldrig att göra något dåligt, då får jag skiten själv

Jesper sitter vid det vita köksbordet, med en liten son intill sig och tänker tillbaka på sitt liv.

Under hans barndom var det kaos hemma och mamman var splittrad, inte minst för att hon hade en kärleksrelation till alkoholen. Jesper var mycket ung när han inledde sin kriminella bana:

– Jag åkte fast första gången när jag var sju år, för grov skadegörelse. Jag krossade alla rutor i en skola och åkte fast på sista rutan. Tre veckor senare åkte jag dit igen för att ha kastat flaskor på folk. Man lärde sig inte då, säger han.

Jesper gled senare allt längre in i kriminaliteten.

Men droppen som fick honom att vilja lämna kom när interna strider och svek blev vardag i gänget som han var medlem i.

– Folk vände varandra ryggen och de vände mig ryggen. Mycket internt bråk och jag tröttnade helt och hållet.

Jesper minns klart och tydligt det första steget som han behövde ta. För många verkar det odramatiskt men för honom var det svårt.

Att man vill lämna något negativt och satsa på något positivt. Det är oftast en lång process och förändringen måste komma inifrån

– Det är riktigt tufft att ta steget till Arbetsförmedlingen. Man är inte van vid det. Jag kände att ingen ville ge mig jobb.

Han började arbeta på ett gym och jobbade där i ett och ett halvt år innan han bestämde sig för att skaffa sig en yrkesutbildning.

Han tittar tacksamt på Hampus, som jobbar för Easas och är med på intervjun.

– Jag fick en svetsarutbildning via Arbetsförmedlingen och jag fick, som tur var, en bra förmedlare där. Det var tack vare Hampus. Han ledde mig till en förmedlare som inte dömde mig.

Jesper ler och tänker på livet han har nu och vilka hans nuvarande stressfaktorer är jämfört med tidigare. Kontrasterna är tydliga.

– Min son är den enda stressen jag har, säger han och skrattar.

– Jag vaknar när han vaknar såklart. Hellre det än att få påhälsning av någon annan fem på morgonen.

Utan jobb är det ju kört

Men allt är inte perfekt i Jespers nya liv. Han har precis förlorat sitt jobb som svetsare på grund av arbetsbrist.

Han fortsätter att prata om utmaningarna med att få jobb. I synnerhet är det ett hinder som alltid finns där:

– Jag tycker att det är fel att arbetsgivare begär ut utdrag ur belastningsregistret. Jag tycker inte att det ska vara ett hinder för folk som har lämnat ett liv och vill skaffa sig ett nytt liv. Ens misstag sitter kvar i tio år och så länge ska folk döma en.

Trots motgångarna är Jesper hoppfull inför framtiden. Han hoppas på en fast anställning och kanske, säger han och ler, ”en till unge”.

Jespers son kryper upp i pappas knä.

– Du ska bli advokat, du ska skydda oss, säger han till honom.

Till skillnad från Jesper har Erik alltså fått ett jobb som han ser mycket fram emot. Kontraktet som kock sträcker sig över ett år.

Jag fick en svetsarutbildning via Arbetsförmedlingen och jag fick, som tur var, en bra förmedlare där

Med lönebidrag från Arbetsförmedlingen som ger 80 procent av lönen och där arbetsgivaren får stå för resterande 20 procent.

– Men vet du, arbetsgivaren hade anställt mig ändå, berättar Erik.

Som svar på hans sms om ansikts-tatueringarna skriver chefen att det är hans skicklighet som kock och inte tatueringarna som betyder något.

– Min nya chef var klockren, han hade inget bekymmer med min bakgrund. Det känns seriöst, då kan jag köra seriöst själv. Men jag kommer aldrig att göra något dåligt, då får jag skiten själv.

För Erik är jobbet en nödvändighet för att inte falla tillbaka i det gamla livet.

– Utan jobb är det ju kört.