Pappa är tillbaka som läsförebild

FARSDAGSSPANING. Papa do preach – i alla fall om det är läsning du predikar om!

Till helgen är det fars dag, men i litteraturpolitiken är alla dagar fars. Blivande pappor, pappor, morfäder och farfäder lyfts fram som en nyckelgrupp för att öka läsningen i landet.

I Läsdelegationens rapport från i år (SOU 2018:57) berättas om flera projekt som satsar på att få pappor att läsa högt för sina barn. LO:s ”Läs för mig pappa” är ett av de mer kända.

Pappan, särskilt arbetarpappan, ska läsa för sin egen skull och på så vis bli en förebild för sina barn.

Historiskt sett är det inte första gången pappan har en viktig roll att spela för hemmets läsning.

Under husförhörens tid, från slutet av 1600-talet och två hundra år framåt var det husbonden som ansvarade gentemot prästen för hela hushållets läskunnighet.

Modern i de borgerliga hemmen tog successivt över uppgiften att lära ut läsning till de små, understödd av guvernanter.

1842 fick vi en folkskola och senare en tanke om skolans kompensatoriska uppdrag att skapa likvärdiga förutsättningar för alla barn.

…kulturdepartementet saknar för tillfället möjlighet att korta arbetsdagen och ge ork till utarbetade föräldrar, oavsett kön

I dag framstår dock den allt mer segregerade skolans möjligheter till likvärdighet som sämre. Plats åter på scen för föräldern som pedagog.

Ur ett internationellt perspektiv är det vansinnigt exotiskt att pappor har en positiv roll att spela när barn ska bli läsare i Sverige.

För i vårt land finns, tack vare föräldraförsäkringen och andra stödsystem, en materiell möjlighet för fäder att ta visst ansvar för barnens uppfostran.

Att just pappor blivit så intressanta från litteraturpolitiskt håll kan vara värt att fundera över.

Barn, arbetarklass, män och pappor läser helt enkelt för lite för samhällets smak, till skillnad från medelålders kulturtanter som är bäst i klassen.

Och läsningen behövs för att bli en produktiv, demokratisk samhällsmedborgare.

Om pappa läser, då kommer sönerna också att läsa, så går tankarna hos Läsdelegationen. De skriver även att äldre barns läsning, oavsett kön, kan påverkas positivt av pappor.

Pappan, särskilt arbetarpappan, ska läsa för sin egen skull och på så vis bli en förebild för sina barn

I Litteraturutredningen från 2013 premieras läsning av tryckta böcker. Men frågan är om dagens litteraturpolitik inte glömmer bort vissa läsande pappor?

Sportpappan, skivsamlarpappan, Flashbackpappan och dataspelspappan ägnar sig alla åt läsning, om än i andra former än den från politiskt håll önskvärda.

Pappors ökade ansvar för att lösa olika problem i samhället kan ses som en nödvändig modernisering av synen på föräldraskap, där fler än morsan bidrar till barnens utveckling.

Men till skillnad från andra krav på föräldrar i dagens samhälle så sammanfaller lösningen på läsningens problem också med en riktigt go fars dag: Slå dig ner i fåtöljen och slå upp en tidning eller en deckare, så ger du genast dina barn en ljusare framtid!

Detta förutsätter dock att alla pappor har likvärdiga resurser.

Det pågår ett offensivt kampanjarbete för att sprida kunskap om läsningens fördelar, men kulturdepartementet saknar för tillfället möjlighet att korta arbetsdagen och ge ork till utarbetade föräldrar, oavsett kön.