I förra veckan presenterade IF Metall resultaten av en enkät om medlemmarnas arbetsmiljö.

Svaren visar på en påtaglig hög arbetsbelastning och ett bristfälligt arbetsmiljöarbete från arbetsgivarsidan.

Tre av tio tillfrågade menar att arbetet är påfrestande och fysiskt tungt, fyra av tio jobbar skift och mer än åtta av tio har långa arbetsdagar.

Men även mentalt upplevs arbetet som hårt och slitigt.

Mer än hälften svarar att de känner sig stressade på jobbet, tre av tio svarar att de känner olust när de går till arbetet och drygt fyra av tio har sömnproblem kopplat till jobbsituationen.

Antalet arbetsplatsolyckor ökar på svenska arbetsplatser.

Och faktum är att metallhantverkare är den yrkeskategori med enskilt högst risk enligt Arbetsmiljöverket, följt av flera andra jobb inom verkstad och industri.

Förebyggande arbete är helt avgörande för att avhjälpa olyckor liksom de tragiska dödsfall som inträffar på landets arbetsplatser.

De arbetsplatsolyckor och dödsfall som det rapporteras om med jämna mellanrum utgör egentligen bara toppen av ett isberg.

Under förra året skadades mer än 120 000 arbetstagare i landet varav 30 procent ledde till sjukskrivningar.

Den höga olycksrisken bland IF Metalls medlemmar märks också tydligt i förbundets enkät.

Mer än hälften upplever någon form av oro att drabbas av ohälsa och olycksfall på grund av arbetsmiljön.

Den här oron behöver tas på allvar, för sett till statistiken är den är varken grundlös eller obefogad.

Att investera i riskminimering för att värna de anställdas liv och hälsa borde vara en överordnad prioritet bland alla arbetsgivare, särskilt i branscher där olyckor inte alls är ovanliga.

För generellt sett saknas det inte pengar i svensk industri just nu. Faktum är att vårt lands industrinäring går jättebra.

Enligt Industrirådet har den inte bara återhämtat sig från den ekonomiska krisen för tio år sedan.

I jämförelse med övriga OECD är den ekonomiska utvecklingen bättre i Sverige än i regionen i stort.

IF Metalls enkätundersökning ger i sin problembeskrivning gott om förslag på åtgärder för arbetsgivarsidan att titta på och det rör sig knappast om raketforskning.

Det handlar om ett mer gediget förebyggande arbetsmiljöarbete där arbetsgivare tillsammans med skyddsombud informerar om och avvärjer risker.

Men det handlar lika mycket om att de anställda ska kunna undvika stress och alltför hög fysisk press.

Det finns faktiskt inga argument från arbetsgivarsidan för att nedprioritera arbetsmiljön.

Och som svar till IF Metalls medlemmar går det inte ens att skylla på att man inte har råd.

Så vad är egentligen industriföretagens ursäkt för den undermåliga arbetsmiljön?