Nej, fattiga barnfamiljer har inte sig själva att skylla.
Politiska beslut har stor påverkan på fattigdom och utsatthet. Men borgerliga politiker fabricerar hellre en bild av att de fattiga, sjuka och arbetslösa har sig själva att skylla, skriver Arbetets politiska redaktör.
När Rädda Barnen för några år sedan visade att barnfattigdomen ökade ifrågasattes resultatet av flera borgerliga ledarsidor.
SVT:s Uppdrag Granskning gjorde ett uppsökande reportage och såg att mamman i familjen rökte, vilket för programledaren var skäl nog att ifrågasätta barnfattigdomens existens.
Agerandet följde ett vanligt mönster där problemen med ökade klyftor bollas över på de utsatta själva. ”Barnfattigdom existerar inte i Sverige. Sluta rök så löser sig allt”.
När nu Rädda Barnen återigen ger ut en studie över barnfattigdom och klyftor är uppståndelsen inte lika stor. Ändå konstaterar rapporten att klassklyftorna består och till och med har ökat ytterligare.
Den stora skillnaden är att barnfattigdomen faktiskt har minskat.
Allt kan vi inte förklara med politiska beslut. Vi har haft en mycket god konjunktur som kraftigt har minskat arbetslösheten. Men naturligtvis har en rödgrön i stället för en alliansledd politik påverkat utvecklingen starkt.
Det tragiska i denna historieberättelse är att effekterna av politiska beslut så ihärdigt förnekas av moderater som hellre arbetar för ökade klyftor. Men låt oss aldrig mer behöva höra om de fattigas egen skuld till sin situation, om den oansvarige arbetslöse som blivit av med sitt jobb. Och om den late sjuke.
