Alla har rätt till en trygg arbetsmiljö. Ansvaret för detta vilar på arbetsgivaren. Metoo har gjort det smärtsamt tydligt att mycket återstår att göra innan alla får den trygghet de har rätt till. Häromveckan bekräftades det av Arbetsmiljöverkets undersökning av arbetsmiljön. Resultaten visade att anställningsvillkor och utsatthet för sexuella trakasserier hänger tätt samman.

Undersökningen visar att kvinnor med tidsbegränsade anställningar drabbas hårt. 20 procent av dessa har blivit sexuellt trakasserade de senaste 12 månaderna, jämfört med 13 procent för fast anställda kvinnor. Även män med tidsbegränsade anställningar är relativt hårt drabbade, sju procent anger att de utsatts. Riskerna ökar ytterligare för unga kvinnor.

Under hashtaggarna #obekvämarbetstid och #taggarnautåt har kvinnor i Handels branscher delat med sig av vittnesmål om ovälkomna kommentarer, kunder som blottat sig eller onanerat i provrummet, våldtäktshot i samband med stängning och mycket annat. När Arbetsmiljöverket presenterade sin undersökning om arbetsmiljö fick vi svart på vitt att vittnesmålen blott är toppen på isberget.

I debatten om Metoo påtalade Handels att trygghet på jobbet och utsatthet hänger ihop. Detta ledde till angrepp från bland andra Moderaternas Elisabeth Svantesson. Vi anklagades för politisering och att vi försökte stjäla metoo. Men vi har hela tiden vetat att arbetsvillkoren och utsattheten hör samman.

Handeln kännetecknas av många unga, många kvinnor och många tidsbegränsat anställda. Detta tillsammans gör att anställda i handeln lider väldigt hög risk för att utsättas för sexuella trakasserier. Handeln som ett serviceyrke påverkar också.

Arbetsmiljöverkets undersökning visar att av butikssäljare har hela 21 procent utsatts av sexuella trakasserier av andra än chefer och arbetskamrater, jämfört med sex procent för hela arbetsmarknaden.

Även internationell forskning om sexuella trakasserier inom handeln visar på en omfattande utbredning. En amerikansk studie bland kvinnliga anställda i klädaffärer, varav en stor andel unga, visade att över 70 procent av de tillfrågade hade upplevt sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

För att minska risken att bli utsatt och öka viljan hos de drabbade att anmäla måste anställningarna bli tryggare.

En annan studie, från Australien, visar dels att anställningsvillkor påverkar möjligheten att säga ifrån mot sexuella trakasserier från kunder. Dels att det finns få institutionella vägar att lyfta frågor om sexuella trakasserier. Det gjorde att de anställda i studien fick utveckla individuella strategier som att skämta bort det och liknande. Problemet blev då snarare de anställdas än chefernas ansvar. Båda slutsatserna känner vi igen från svensk verklighet.

Fakta ligger på bordet. Arbetsmarknaden har allvarliga problem med arbetsmiljö, inte minst inom LO-yrken. Sexuella trakasserier är vardag för hundratusentals kvinnor.

Att det politiska läget är oklart får inte bromsa arbetet mot sexuella trakasserier i arbetslivet.

För att minska risken att bli utsatt och öka viljan hos de drabbade att anmäla måste anställningarna bli tryggare. Att begränsa möjligheterna att använda tillfälliga anställningar till då det finns objektiva skäl att göra det är en viktig åtgärd. Vidare måste det tydliggöras i Arbetsmiljöverkets föreskrifter att arbetsgivaren ansvarar för att motverka sexuella trakasserier. Att granska arbetet mot sexuella trakasserier måste finnas med vid Arbetsmiljöverkets inspektioner.

Arbetsgivarens ansvar att utreda och agera även då kunder eller brukare trakasserar bör förtydligas i diskrimineringslagen. Ansvaret får aldrig ligga hos den utsatta.

Många arbetsgivare har också en stor hemläxa att göra för att kunna skydda sina anställda. Att ta fram och utveckla företagens egna policyer är något som går att göra direkt, oavsett politiskt läge. Ta händelserna på allvar, följ upp, stötta de anställda. Ansvaret för arbetsmiljön är arbetsgivarens, anställda ska inte behöva känna att sexuella trakasserier är något de får lära sig att leva med.