Jesper Meijling: Proffsen är vårdens kärna – inte marknaden

ANALYS. Vården var medborgarnas främsta valfråga, enligt flera undersökningar.

Den väcker engagemang och oro, och en hel del katastrofperspektiv – samtidigt som den, förvirrande nog, ligger i topp internationellt när det gäller vårdresultat och effektivitet.

Men väljarnas stora engagemang verkar inte motsvaras av någon tydlig politik, annat än fortgående privatisering. Förändringstrycket verkar hårt.

Man hänvisar till rekryteringsproblem, kvalitetsfrågor, förändrade behov i befolkningen. Det är många olika bud på vad som är problemet och vad som är lösningen.

Många vårdföretag vill in, och de har möjligen det största behovet av katastrofbeskrivningar för att kunna visa hur nödvändiga de är.

Hur avgör man när det handlar om reella behov eller när det handlar om ekonomiska intressen som vill införa marknadsmodeller?

Marknadsutveckling inom sjukvården har accelererat framförallt i Stockholmslandstinget. Senast med den nya diagnosbaserade modell som Nya Karolinska används till att etablera.

Det är en utmanande situation för den som är tveksam till vad detta gör med svensk sjukvård.

Att förtydliga vad den svenska vården går ut på, dess identitet, handlar därför bland annat om dess starka professionella kärna

För vad är det starka, tydliga svaret att komma med mot denna utveckling – helt konkret?

Det är svårt att debattera, och tydligen ännu svårare att formulera politik. Varför? Jag har en idé om det.

Därför att det svenska vårdsystemet är för självklart. De flesta vet kanske att det hänger ihop med landstinget, men inte mycket mer.

Det bara finns. Det är ju trevligt att vi tar det för givet.

Men det kan också vara en svaghet. Luddigheten har förmodligen gjort vården lättare att påverka i diverse riktningar, när konfliktlinjer inte kommer fram i ljuset.

Storbritannien har en väldigt tydlig sjukvårdsmodell. Den har likheter med den svenska, men försvaras hårdnackat av såväl medborgarna som vårdprofessionerna.

Den kan utan svårigheter mobilisera demonstrationer, där folk går med plakat: We love our NHS (National Health Service).

Det saknas en tydlighet med det svenska systemet. Vi kan inte att vänta oss att någon skulle gå och ut och demonstrera ”We love landstinget”.

Det finns ju bara. Tror vi.

Det svenska sjukvårdssystemet behöver tydligare konturer, en tydligare identitet och beskrivning: ”Det här är det svenska sjukvården”. ”Det här är det speciella med den”.

För att lättare hitta linjerna i debatten och för att mobilisera dem som anser att vården ska fungera som den är tänkt.

Men detta är något som behöver göras, konkret. Allt pekar på att det är väldigt angeläget.

För att alls kunna styra och utveckla i en önskad riktning, för att kunna formulera och driva politik.

Med en sådan skarpare bild kan det bli tydligare vad som är den svenska vårdens viktigaste kvaliteter och framgångsfaktorer.

Då skulle det vara lättare att på ett förnuftigt sätt diskutera vad som är möjliga och vettiga förändringar och justeringar. Respektive omöjliga och dåraktiga.

Och vad som är vettiga avvägningar mellan allmänt och privat.

Då skulle det vara lättare att undvika den osäkerhet som gör att projekt som Nya Karolinska kan tränga sig in och suga miljardresurser från vård och personal, och få vårdverksamheten ur balans.

Jag har en idé om en startpunkt. De som jobbar med patienterna i vården är centrala i denna speciella identitet.

Den svenska vården är uppbyggd kring sina vårdprofessioner och sin vårdverksamhet på ett sätt som skiljer den från många andra länders system.

Det svenska sjukvårdssystemet behöver tydligare konturer, en tydligare identitet och beskrivning

I Sverige fick vården och vårdprofessionerna från början ett mycket direkt ansvar, snarare än försäkringsbolagen eller socialpolitiken.

Det finns troligen ett samband med de framgångar som har nåtts.

Ett kärnvärde bakom det som har blivit bra är då vad vi kan kalla en professionell logik, att utföra ett bra arbete.

Att ta det yrkesmässiga ansvaret för att det funkar och blir bäst möjligt.

Här finns både utvecklingsmöjligheter och en bred konfliktlinje, som handlar om inflytandet över arbetet, för alla som jobbar inom vården.

Marknadiseringsmodeller, exempelvis den som ibland kallats ”värdebaserad vård”, innehåller en allmän skepsis mot professionell integritet och styrning.

De strävar generellt mot att byta ut vårdens logik mot en som i stället sätter ekonomistyrningen först.

Vårdens yrkeskunskap är snarast ett problem, som kan ställa sig i vägen för marknadsmodellerna.

Att förtydliga vad den svenska vården går ut på, dess identitet, handlar därför bland annat om dess starka professionella kärna.

Att motverka devalveringen av vårdyrken (så som det gått för lärarna).

Att den som kommer till vården kan lita på att den möter proffs (som leds av sin kunskap, sin yrkesmässiga integritet och sina professionella grundvärderingar).

Och kan vara trygg med att ingen tillfällig konsult skrivit dem på näsan hur man utför vård.

Den utgångspunkten finns alltjämt i den svenska vårdens DNA.

Den kan lyftas fram som en del av den svenska vårdens grundläggande identitet.

Jesper Meijling är forskare på KTH. Gav i våras ut rapporten ”Nya Karolinska – ett pilotprojekt för marknadsstyrd vård?” (Arena idé)