Handelshögskolan – kapitalisternas Hogwarts?

Finansministern och riksbankschefen, liksom en rad bolagsdirektörer, riskkapitalister och mediemoguler – alla har de danats bakom ekporten på Sveavägen 65.

Och för en konspirationsteoretiker ligger det nära till hands att se Handelshögskolan i Stockholm som navet i en mäktig sammansvärjning.

Nu är verkligheten sällan så välordnad, makten sällan så bakslug.

Konspirationstänkandet slutar dessutom ofta i en fruktlös och destruktiv kamp mot väderkvarnar.

Lyckligtvis finns det andra sätt att granska eliterna – hur de skapas, bevarar sina privilegier och formar världen.

Något företagsekonomen och sociologen Mikael Holmqvist visade för ett par år sedan med boken Djursholm: Sveriges ledarsamhälle.

Och i sin nya studie Handels: maktelitens skola fortsätter han syna de övre våningarna i klassamhället.

Handelshögskolan grundades under storstrejken 1909 av ett gäng affärsmän, med bankfamiljen Wallenberg i spetsen.

Men inte i första hand som en reaktion på arbetarrörelsens kamp, utan på den gamla överhetens syn på ”krämarna” som obildade och ovärdiga.

Kapitalisterna ville så gärna framstå som något mer än rika knösar.

De ville ses som själsligt förmögna, höja sin status och samtidigt få större politiskt inflytande. Omvandla ekonomiskt kapital till socialt och kulturellt.

På Handels skulle borgarbarnen skolas i kapitalismens ideologi och praktik – nationalekonomi och företagsekonomi.

Så har det också blivit, visar Holmqvist. Rikemansområden som Djursholm är kraftigt överrepresenterade. Men folk från medelklassen- och arbetarklassen har ändå släppts in, vilket har tjänat näringslivets intressen.

För de som studerar, konverserar och pokulerar ihop – med premissen att den fria marknaden är alltings förutsättning och mål – drabbas lätt av så kallat grupptänkande.

”På Handels lärde jag mig beundra kapitalismen”, som en tidigare student uttrycker det.

Vad som framträder under läsningen är bilden av ett slags eliternas Hogwarts, där pretendenter till olika toppjobb glider runt i kostym, odlar en självbild av utvaldhet, och knyts ihop till ett nätverk med gemensam identitet och världsbild.

De anser sig tillhöra en elit, ämnade att bestämma. Vilket de också gör.

Genom åren har Handelsstudenter inte bara rekryterats till storföretagens ledningar, utan också till regeringar och myndigheter, under såväl blått som rött styre.

Sedan 1991 har tre finansministrar – Anne Wibble, Erik Åsbrink och Magdalena Andersson – varit alumner från Handels, liksom en rad statssekreterare och ekonomiska rådgivare.

Politiken har präglats allt mer av den marknadsliberalism som predikats på Handels.

Holmqvist talar om en allmän ”Handelshögskolefiering”.

Man sprider dessutom denna ideologi som om det vore vetenskap, menar den brittiske sociologen Martin Parker, som tycker att alla världens ca 13 000 handelshögskolor bör stängas.

Lite drastiskt, kan tyckas. Men kanske borde åtminstone progressiva partier söka sina experter på annat håll?

Annars är det lätt hänt att eliternas samförstånd misstas för en konspiration.