En del kan sägas ha fått sitt jobb, om inte av födsel, så av ohejdad vana.

Jeanette Setterberg, en av landets drygt 30 yrkesverksamma konservatorer är en av dem.

– För mig började det redan som mycket liten. Jag samlade på allt möjligt jag hittade i skogen, stenar, benbitar och spindlar, och hade ett museum där hemma, som kanske inte var någon publikframgång men ändå, minns hon.

En död näbbmus blev ingången till drömjobbet.

– Den lämnades kvar en tid under en glasburk och när vi kom tillbaks var det bara skelettet kvar och lite päls, det blev mitt första montage, berättar Jeanette Setterberg.

I skogarna hittade hon döda fåglar, ormar och andra djur att ta tillvara.

Tolv år gammal ringde hon till Naturhistoriska i Göteborg för att få hjälp.

Följdriktigt var det där hon senare praoade i skolan.

Sen var det kört. Hon började med lärlingsplatser 1976, gick vidare som yrkesverksam på Naturhistoriska i Göteborg och Stockholm och är sedan 1994 egen företagare.

Hennes ateljé, några kilometer norr om Mariefred, är för dagen fylld av vildsvin, ett lodjur, mårdar, fåglar, en andunge och en större hackspett.

– Jag älskar djur, det är ett konstnärligt skapande som kräver blick och kunskap om anatomi och djurens miljö. Det blir aldrig rutin.

Men jobbet kan vara tungt och lukta allt annat än rosor.

När hon började fanns det cirka 120 medlemmar i yrkesorganisationen Sveriges zoologiska konservatorer, i dag är de 34 kvar.

– De flesta som slutar ger upp på grund av regelverk och massiv byråkrati, säger Jeanette Setterberg.

Ett uppstoppat, eller monterat som det heter, djur, består inte av ett helt skelett med påsatt päls eller fjädrar.

I däggdjuren är det bara skinnet och klorna kvar, medan det i fåglar finns en del skelettdelar kvar.

Resten är oftast en avgjutning, av en i lera uppbyggd form av djuret.

– Det är då det gäller att kunna anatomin, ha blick för muskelspel, senor och ådror, för att få den konstgjorda kroppen, mannekängen, som skinnet sys fast vid att bli ”levande”, säger Jeanette Setterberg.

– Svårast är att få djuren att verkligen se levande ut.

Landets jägare är de vanligaste uppdragsgivarna.

Rävar, hjortar, vildsvin, fåglar; kort sagt allt vilt kan monteras och förevigas.

Jeanette Setterberg gör också stora jobb åt muséer.

Den som besöker Naturhistoriska i Stockholm kan till exempel se hennes vargar och kronhjortar i miljö.

En arbetsdag med Jeanette Setterberg

08.00 Börja flå

Börjar dagen med att flå ett inkommet djur.

09.00 Garvar skinn

Garvar skinn.

10.00 Förbereder en mannekäng

Förbereder en mannekäng, den gjutna form som skinnet sys fast kring.

12.00 Lunch och hundpromenad

Lunch och hundpromenad

14.00 Garvar skinn

Garvar skinn.

15.00 Syr på skinn på mannekäng

Syr på skinn på mannekäng.

18.00 Förbereder morgondagens jobb

Tar fram och förbereder morgondagens jobb

Om Jeanette Setterberg

Ålder: 57 år.

År i yrket: 38 år plus tre år som lärling.

Bäst med jobbet: Det är skapande, inget rutinjobb och att få föreviga djur.

Sämst med jobbet: Kan vara tungt. Det kan lukta illa.

Om hon inte var konservator: Bland drömmarna fanns veterinär, arkeolog och kriminaltekniker.

Om konservatorer

Antal: Cirka 15 stycken auktoriserade i landet, vilket är det närmaste man kan komma en titel eller gesällbrev.

Utbildning: Vanligen minst tre år som lärling. Ofta via ”hantverkslärling i Leksand” där utbildningen sker enbart som lärling hos yrkesverksam. Hos Jeanette Setterberg finns just nu en lärling.

Fackförbund: De flesta är egna företagare.

Framtidsutsikter: Goda. Jägarna blir fler, vilket skapar mer jobb och det är hög medelålder i yrket.