Vågmästarpartierna C och L avgör ny regering
Även om Centern och Liberalerna inte vill erkänna det är mittenpartierna de enda vågmästarna i Sveriges riksdag. Antingen söker de sig över blockgränsen eller stöder aktivt ett konservativt/nationalistiskt styre, skriver Arbetets politiska redaktör.
Efter att Stefan Löfven på tisdagen röstades bort som statsminister står det klart att Centern och Liberalerna är de enda vågmästare vi har i Sveriges riksdag.
Dessa två partier avgör om vi kommer att få fyra år av ett konservativt/nationalistiskt styre med Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, eller om vi får ett blocköverskridande styre.
Sverigedemokraterna har gång på gång, senast ett par minuter före tisdagens omröstning, förklarat att SD aldrig kommer att stödja ett regeringsalternativ utan att få ”avgörande inflytande”.
M och KD har uppenbart accepterat detta genom att fortsätta kräva regeringsmakten vilket bara kan ske med aktivt stöd av SD.
Även om mittenpartierna inte vill inse det är alltså de traditionella blocken döda i sin tidigare form. Stendöda.
Fram har i stället vuxit ett konservativt/nationalistiskt block som består av SD, M och KD som ställs mot de rödgröna partierna.
Mellan dessa två block befinner sig vågmästarna C och L.
Antingen försöker mittenpartierna därför hitta en lösning över blockgränsen eller så använder de sin vågmästarroll till att aktivt stödja ett konservativt/nationalistiskt styre genom att lägga ned sina röster i den kommande omröstningen om ny statsminister.
Mittenpartierna har i så fall mycket att förklara för sina väljare.