Varför fortsätter de borgerliga partiledarna kräva regeringsmakt trots att de bara har 143 mandat trots att det krävs aktivt eller passivt stöd från minst 175 ledamöter för att bilda regering?

För Moderatledaren Ulf Kristersson är skälet till stor del personligt.

Ulf Kristersson har inte lyckats profilera sig och kommer att bli ifrågasatt för en ny fyraårsperiod om Moderaterna fortsatt hamnar i opposition.

För Centern och Liberalerna är det i stället Alliansens överlevnad som hägrar.

De markerar distans till Socialdemokraterna – men då bör de vara ärliga med hur de i så fall ska samla 175 mandat.

Att KD är mer öppet positivt till att söka stöd hos Sverigedemokraterna är uppenbart.

De rödgröna partierna samlar 144 mandat, ett mer än Alliansen, men det är, även om Alliansens partiledare inte vill förstå grundläggande matematik, inte heller det 175 mandat.

Socialdemokraterna har tagit konsekvensen och har lagt ut en förhandlingstrevan över blockgränsen.

Mittenpartierna har naturligtvis all rätt att anta eller förkasta en sådan lösning.

Men de bör genast sluta med det närmast infantila påståendet att Alliansen bör regera för att de har stöd av 143 ledamöter.

Det behövs 175 mandat i aktivt eller passivt stöd för att bilda regering. Allt annat är struntprat, och det vet precis alla.