När arbetet gör dig främmande för dig själv

RECENSION. I Linjen (2014) undersökte Elise Karlsson vad som händer med en människa när arbetet tar över hela livet.

Den ambitiösa Emma jobbar på ett förlag som ger ut manualer om att tänka positivt.

Hon klättrar snabbt inom företaget men vet att ingen sitter säker när det ryktas om nedskärningar.

När boken kom blev begrepp som prekariatet, underklass och bemanningsföretag förknippade med den nyliberala arbetsmarknaden där arbetsgivarna och kapitalet var vinnarna och arbetarna förlorarna.

I den aktuella romanen Gränsen är Emma kvar på samma arbetsplats.

Men arbetet har gjort henne sjuk. Läsaren möter en individ som har blivit främmande för sig själv:

”Vissa dagar kan jag andas som vanligt. Andra dagar är yogan en plåga, jag tänker bara på min andning, det som är fel i den. Jag kvävs. Det är som en allergi mot världen. Mot mig själv”.

Eftersom Emma är en högpresterande person ska hon bli bäst på att bli frisk.

Hon intresserar sig för sin hälsa, relationer och politik. Men bryr hon sig om sina medmänniskor och flyktingarna som dör på Medelhavet som hon säger att hon gör?

Kan en människa vars hela tillvaro handlar om att arbeta med sig själv, sin kropp och självförverkligande ha empati för andra?

Men det är just där problemet ligger. När allt ansvar läggs på att den enskilde själv ska ta hand om sitt tillfrisknande finns det inte mycket plats för organisering och engagemang.

Emmas väg tillbaka är tuff.

Särskilt när hon arbetar med böcker som handlar om att sova mindre för att uppnå maximal effektivitet på jobbet eller zenkapitalism som handlar om hur företagens viktigaste handelsvara är vårt inre lugn.

Gränsen tar upp ett av vår tids mest utbredda problem: Arbetet som gör oss sjuka – och hur marknaden profiterar på det genom att lura oss att yoga och egoism gör oss friska och som gynnas av att vi sätter upp gränser mellan varandra.

Elise Karlsson är en modern arbetarförfattare som är skicklig på att sätta finger på samtiden.

Hennes okonstlade och strama språk gör texten lätt att ta till sig.

Men mellan raderna bubblar det av ilska som sipprar ner till läsaren.