Ända sedan partiet bildades 1889 har banden mellan fackföreningsrörelsen och Socialdemokraterna varit täta.

LO:s politiska och ekonomiska stöd har stärkt partiet. I utbyte har LO fått politisk draghjälp.

Lagen om anställningsskydd, medbestämmandelagen och avdragsrätten för fackföreningsavgiften kan ses som exempel på det.

Under valnatten drog arbetarrörelsen en lättnadens suck då opinionssiffrorna i valrörelsens slutskede överträffades.

Men faktum kvarstår att Socialdemokraterna gör sitt sämsta riksdagsval sedan 1918.

De starka banden mellan LO och Socialdemokraterna gör att LO närmast automatiskt försvagas när Socialdemokraterna förlorar väljarstöd, förklarar Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap och ordförande för Tro och solidaritet, de kristna socialdemokraternas organisation.

– Det gäller särskilt om Socialdemokraterna skulle förlora regeringsmakten, säger Ulf Bjereld.

– Facket förlorar jättemycket. LO har ju satsat på socialdemokratin, instämmer Björn Horgby, professor i historia som har forskat om den socialdemokratiska dominansen inom LO och LO-förbunden.

Vid varje val då Socialdemokraterna tappar stöd bland LO:s medlemmar ifrågasätts LO:s nära relation till partiet. LO står inför ett svårt strategiskt övervägande, bedömer Ulf Bjereld:

– Å ena sidan finns det en smärtgräns för hur små Socialdemokraterna kan bli och ändå vara en tillgång för facket, inte en belastning. Riskerar stödet till Socialdemokraterna att försvaga fackföreningsrörelsen inifrån, och urholka ledarskapets ställning?

– Å andra sidan: Hur goda är de realpolitiska möjligheterna för LO att påverka via andra politiska partier? Om man släpper den samverkan man har med Socialdemokraterna kanske man inte vinner någonting i stället.

Såväl Ulf Bjereld som Björn Horgby tror att LO kommer att behålla sin nära relation till Socialdemokraterna trots att bara en minoritet av LO:s medlemmar röstar på partiet. Rent demokratiskt är det inte ett problem, enligt Björn Horgby.

– Facket är ju en representativ demokrati. Sverigedemokraterna och allianspartierna skulle kunna mobilisera sina sympatisörer inom fackförbunden, ta makten över facket och välja bort socialdemokraterna.

– Men det kommer inte att ske. Sverigedemokraterna har ingen stark partiorganisation, till skillnad från vad kommunisterna hade på 1930- och 1940-talet när de utmanade socialdemokratin inom facket.

Risken att fackmedlemmarna röstar med fötterna och går ur LO-förbunden i protest mot banden till Socialdemokraterna är liten, bedömer Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet.

Han jämför med Danmark, där LO och det socialdemokratiska partiet kapade banden mellan sig.

– Tanken var att underlätta rekrytering till facket. Men det blev inte fler medlemmar.