”Busskortet avslöjar om politikerna vill bryta segregationen i skolan”
Plånbok avgör i allra högsta grad skolval. Inför riksdagsvalet borde politikerna krävas på svar om hur man vill bryta skolsegregationen. Det skriver Johan Enfeldt, Nätverket för en likvärdig skola.
Möjligheten att välja skola lyfts av flera partier i valrörelsen som ett medel mot skolsegregation.
”Med dagens skolpeng som följer eleven till den skola denne väljer kan alla välja skola oavsett tjocklek på plånboken”, läser jag i ett valmaterial.
Men stämmer det? Kan elever välja oavsett föräldrarnas plånbok?
Menar de partier som lyfter skolval som en åtgärd mot segregation allvar? Låt oss titta på några kommuner där friskolor är vanliga.
Nacka är på många sätt mönsterkommunen för skolval och förekommer ofta som exempel i artiklar och förslag.
Inte minst därför att kommunen sedan länge tillämpar så kallat aktivt skolval, alltså har en modell där alla måste välja skola.
Bland förespråkarna lyfts detta upp som ett bra sätt att minska segregationen.
Det är bara en detalj: Hur gör man som förälder för att barnen ska kunna ta sig till skolan? Det är nämligen endast elever som valt den närmaste kommunala skolan som kan få busskort.
Från Nacka kommuns hemsida.
Samma sak gäller i Täby. Österåker. Solna. Sollentuna. Värmdö. Lund. Listan kan göras lång.
Formuleringarna i reglerna är snarlika eller identiska. De följer lagens krav.
Föräldrarnas ekonomi avgör om möjligheten att välja skola också blir en möjlighet att välja sig bort från ett segregerat bostadsområde.
För elever i Stockholmsområdet kostar möjligheten att välja en annan skola än den närmaste kommunala ett eget busskort.
Med dagens prislista hos SL handlar det om 1630 kr/år. Med nio år i grundskolan blir det 15 000 kronor.
En familj med tre barn behöver om de inte kan ordna transporten själva alltså skaffa fram 45 000 för att kunna välja skola till sina barn.
För många utanför den RUT-köpande medelklassen är det mycket pengar.
Det är dessutom ett stort steg att välja skola åt sitt barn om det i praktiken kräver att man är säker på att kunna finansiera resorna under hela skoltiden.
Ingen förälder vill riskera att behöva säga ”vi inte råd med busskort längre, så nu måste du byta till skolan vi valde bort”. Och ingen socialbidragsnorm i världen lär hjälpa till.
Föräldrarnas ekonomi avgör om möjligheten att välja skola också blir en möjlighet att välja sig bort från ett segregerat bostadsområde
Det där med att det inte ska spela någon roll varifrån du kommer, är uppenbarligen en tänjbar princip.
När det gäller skolval avgör plånboken avgör i högsta grad. Idag är det tyvärr lättare att hitta politiker som värnar likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommunala skolor och friskolor än politiker som värnar likvärdiga förutsättningar för elever att kunna ta sig till den skola de vill gå i.
Det finns kommuner som valt en annan väg, men de är få. I Uppsala införde Alliansen regler som göra att elever får busskort till den skola de valt om avståndet är stort nog.
De rödgröna har låtit reglerna vara kvar. Landskrona och Vallentuna gör likadant. Det är bra exempel att peka på när politiker säger ”vi följer lagen”.
Skolsegregationen är en ödesfråga som inte kommer lösas utan hårt arbete och obekväma beslut.
Frågan om busskort är bara en liten del av lösningen, som framför allt kommer kräva ett annat sätt att fördela resurser till skolorna, nya regler för etablering av friskolor och nya sätt att hantera val och urval.
Men en bra början är att ställa motfrågor till politiker som presenterar skolval som lösningen.
En sådan fråga bör vara: Om ni menar allvar med skolval som åtgärd mot skolsegregation, varför begränsar ni valfriheten för dem som inte har råd att köpa busskort?
