Nationalisternas kollisionskurs med facket

Det handlar om jobben. Vilka som ska ha rätt till dem – men kanske mest om vilka som inte ska ha det. När nationalismen drar fram genom Europa och andra delar av världen är synen på jobb och arbetsmarknad en av de gemensamma nämnarna för partierna och deras företrädare.

I Storbritannien var rädslan för en större konkurrens om jobben en bidragande orsak till att britterna röstade för Brexit. Det var tydligt att väljare med låga inkomster såg EU, migration och utländsk arbetskraft som allvarliga problem.

I USA använder Donald Trump hotade amerikanska jobb som en del av retoriken kring att bygga en mur mot Mexiko.

I Ungern har den nationalistiska regeringen begränsat strejkrätten och gjort det svårare för fackföreningar att verka på arbetsplatserna.

Att jobb och villkor på arbetsmarknaden är intressant för nationalistiska, eller högerradikala, partier går att förklara på olika sätt.

När ett samhälle eller arbetsmarknaden är ojämlik kan det finnas en grogrund för sådana partier att gå framåt. Det menar Johanna Palm, doktor i sociologi vid Stockholms universitet, som är en av författarna till den nya LO-rapporten ”Ojämlikhet och radikala högerpartier”.

– I någon utsträckning kan man säga att en upplevd ojämlikhet gynnar de här partierna. Kanske också en faktisk ojämlikhet. Högerradikala partier har enkla lösningar – till exempel att man kan spara pengar i samhället eller minska arbetslöshet genom att begränsa invandringen. Andra aktörer i samhället, exempelvis fackföreningsrörelsen, kan ha andra lösningar på hur problemen ska formuleras och lösas, säger Johanna Palm.

På så sätt kan man förklara att det finns en motsättning mellan nationalistiska partier och facket. Facken ser problem i samhället och vill kollektivt förhandla fram bättre villkor eller påverka politiska beslut för att förbättra arbetares villkor.

De nationalistiska partierna menar att samhällets problem beror på splittring och strävar efter en nationell enighet. Starka fackföreningar utgör därmed ett hot mot nationalisternas syn på problemen på arbetsmarknaden.

De nationalistiska partierna vill gärna etnifiera arbetslivet. De vill inte bara stoppa arbetskraftsinvandring generellt, de vill också koppla det till kultur och identitet.

– De beskriver det som att problemet är att andra kommer och tar våra jobb. ”Jobben åt svenskarna” blir en bra paroll för dem. Den bilden är ganska generell för den här typen av partier, det förekommer nästan överallt, säger Johanna Palm.

Ett tydligt exempel är Brexit i Storbritannien, påpekar hon. Andra som står för den synen är Front National i Frankrike och Sverige-demokraterna, men det finns även i exempelvis Danmark.

Håkan Blomqvist är docent i historia vid Södertörns högskola. Han nämner också Brexit som ett bra exempel på hur konkurrensen om jobben blir en bricka i det höger-populistiska spelet.

– Nationalisternas centrala budskap är ju att arbetarna inte kan låta sig konkurreras ut av utländsk arbetskraft, för då har de inte något att äta nästa dag. När det gäller Brexit måste man förstå att det i grunden handlar om en väldigt hård materiell verklighet som en stor andel av den brittiska arbetarklassen lever i. För dem har EU också inneburit att mycket av deras sociala trygghet har urgröpts och livet har blivit osäkrare, säger han.

Nationalismen på frammarsch i Europas mitt

Global

För fackföreningsrörelsen är det här så klart en utmaning, både i Sverige och i andra länder. Monika Arvidsson är tillförordnad chef på enheten för internationella frågor på LO, och hon är oroad över de nationalistiska partiernas framåtmarsch.

– Utvecklingen går åt fel håll. Det demokratiska utrymmet har begränsats på många håll i Europa, i synnerhet i forna Östeuropa där nationalistiska partier har stort inflytande i dag. Då blir det i förlängningen svårt att organisera sig på arbetsplatserna, vi ser de tendenserna i synnerhet i Polen och Ungern.

Monika Arvidsson tycker att fackföreningsrörelsen har anledning att vara självkritisk.

– Vi måste klara att fånga upp medlemmarnas oro, förhoppningar och det som är viktigt i deras vardag. Där kan vi nog prestera bättre, både nationellt och internationellt. Den politiska situationen avgör ju villkoren på arbetsmarknaden, vilken typ av jobb som växer fram och om folk vågar gå med i facket till exempel.

– Jag tror att vi måste bli bättre på att måla framtidsförhoppningar, så att människor inte suger åt sig lika mycket av de negativa budskapen som sprids av de här partierna.

Anna Hjorth