Hon gör planen redo för take off
Följ med Catalina Nilsson, som jobbar som ”rampare” på Bromma flygplats, på en arbetsdag.
Catalina Nilsson står bredbent i kängor med stålhätta, har en walkie-talkie hängande på höften och solglasögon i skydd mot den gassande solen.
Ett plan från Sundsvall är på väg ner för landning.
Hon vinkar in det till en ledig ruta, fäster snabbt en tjock elsladd i flygplanskroppen och placerar bromsklossar bakom hjulen.
Hon gör ett tummen upp-tecken till piloten som stänger av motorerna.
Vi befinner oss på Catalina Nilssons arbetsplats, Bromma flygplats, där hon ingår i ett team på cirka 80 personer som kallar sig för ”rampare”.
Deras uppgift är att vinka in och vinka av flygplan, kontrollera att luckor är stängda innan start och att allt ser ok ut på plattan vid landning.
Men också att lasta och lossa bagage.
– I den här ”kärran” ligger tio väskor, säger hon, öppnar lastluckan och häver sig in.
Det är inte ståhöjd i lastutrymmet. Catalina Nilsson får dra väskorna krypandes.
– Just därför har vi arbetsbyxor med knäskydd. Det är varmt en sådan här dag, men jag vill inte vara utan dem.
Med handkraft lyfter hon och en kollega ut väska för väska ur lastluckan. Det gäller att lyfta nära kroppen. Framme i bagagehallen lyfts väskorna ur vagnarna och dumpas på bagagebandet.
Catalina Nilsson började jobba som ramptekniker för ett par år sedan.
Nu har hon avancerat till så kallad loadmaster och har som uppgift att hålla kontakt via hörselkåporna med cockpit vid landning och start och ansvara för hur bagaget fördelas i lastutrymmet.
Flygkaptenen använder sedan hennes uppgifter för att ställa in balans och vikt i förhållande till last och antalet passagerare.
Här jobbar vi fokuserat under några timmar, sedan är det lugnt och vi kan softa och umgås
– Det är mycket ansvar, men jag gillar det, när man får alla bitar att funka i arbetslaget.
Hon är inte rädd att ta i. Hemma i Luleå jobbade hon fem år inom stålindustrin.
Det finns en särskild solidaritet mellan arbetskamrater som jobbar hårt i stora arbetslag, erfar hon. Man hjälps åt.
– Här jobbar vi fokuserat under några timmar, sedan är det lugnt och vi kan softa och umgås. Sedan kommer det en peak igen med många flyg.
Hon är en av dem som fått utbildning för att kunna avisa flygplan vintertid.
– Då åker vi ut två och två i bil med en lyftkran och spolar bort is och frost med glykol.
Iskompetensen ger henne, när den behövs, en tusenlapp mer i månaden.
Hon ser fram emot att lära sig mer om bogsering, tömma avlopp och fylla vatten, bli handledare. Hon planerar att bli kvar på Bromma flygplats ett tag.
– Pappa är orolig för att det verkar så slitigt. Men jag blir alltid glad när jag kommer hit, det ser jag som ett kvitto på att det är ett bra jobb för mig.
En arbetsdag med Catalina Nilsson
6.45 Säkerhetskontroll
6.55 Gör sig i ordning
7.15 Truckhämtning
7.30 Första plan
9.00 Paus
9.45 Lastar
12.00 Tre timmar rast
15.00 Kvällspass
20.00 Avslutar dagen.
Om Catalina Nilsson
Ålder: 35.
År i yrket: 2,5.
Utbildning: Grundutbildning ges på arbetsplatsen i fyra dagar. Vidareutbildning internt.
Bäst med jobbet: Få vara ute varje dag hela året och röra på sig. Att jobba i arbetslag.
Sämst med jobbet: Lasta sportlovsbagage med skidor, stavar och pjäxor. Eller väskor packade med mat eller dryck som gått sönder i lastutrymmet.
Om ”rampare”
Antal: Cirka 3 000.
Fack: Seko.
Ingångslön: Från 21 200 kronor.
Framtidsutsikter: Relativt goda fem-tio år framåt i samband med ökad flygtrafik. Därefter kan troligen robotar ta över i ökad grad.