På besök i gig-ekonomins djungel

ARBETET TESTAR APPJOBB. Tiptapp, UberEats, Deliveroo, Foodora och Care.

Antalet appar som förmedlar tjänster till privatpersoner växer kraftigt. Det är det som brukar kallas för gig-jobb; korta, tillfälliga jobb som kan handla om vad som helst.

De flesta av de digitala tjänsterna luckrar upp den svenska arbets-marknadens innersta kärna, begreppen arbetsgivare och arbetstagare.

Det blev uppenbart när Arbetet började söka jobb via den digitala plattformen care.com.

Mammor, pappor, söner, döttrar och djurägare. Så presenterar sig gruppen bakom care.com på sin hemsida.

”Vi vet att det kan vara svårt att hitta rätt tjänsteleverantör till dina älsklingar och ditt hem. Därför är vi extra måna om att hjälpa tjänstesökanden hitta barnvakter, barnflickor, äldrevård, djurpassning, hundrastare och städhjälp som möter just deras behov” skriver man på sajten.

Bakom formuleringarna döljer sig ett amerikanskt företag startat 2006. Grundaren är en amerikanska med filippinska rötter: Sheila Marcelo, med examen från elituniversitetet Harvard i bagaget.

Den del av företaget som är verksam i Europa – och Sverige – är registrerad i Berlin. Bolaget är enligt egna uppgifter världens största digitala företag för förmedling av hembaserade tjänster som städning, äldrevård, barn- eller hundvakt, läxhjälp, trädgårdsarbete och assistans till funktionsnedsatta.

Arbets­förmedlingen: I den bästa av världar blir det fler jobb

Nyheter

Det kan handla om att hämta barn från förskolan ena dagen hos X, för att sedan ta hand om någons sjuka gamla mamma hemma hos Y andra dagen.

Care.com fungerar med andra ord som en marknad där tjänster, huvudsakligen, köps av privatpersoner.

Arbetet bestämde sig för att testa.

Reportern Ibrahim Alkhaffaji anmälde sig som arbetssökande, en ”tjänsteleverantör”. För 199 kronor fick han registrera sig på sajten. Det var en engångskostnad.

Trodde vi. Men efter 25 sökta jobb var hans så kallade polletter slut.

Tre veckor senare betalade Arbetet därför in ytterligare 160 kronor och Ibrahim kunde fortsätta att söka jobb. Han sålde in sig som barnvakt med formuleringen: ”Mycket stark och trevlig, samt omtänksam person.” För att få jobb hemma hos äldre löd marknadsföringen: ”Omtänksam, tålmodig, trevlig och väldigt stark.”

Kvalifikationer: Flerspråkig, körkort B, erfarenhet av att ta hand om små barn, jobb inom Kriminalvården, parkvärd på Gröna Lund och telefonförsäljning.

Han nämnde aldrig högskolepoängen i statsvetenskap och idéhistoria men kryssade däremot i rutan ”kan tänka sig att bo i familjen”.

Det de äldre skulle kunna få hjälp med var: kroppsvård, bad och dusch, transporter, sällskap och ärenden och inköp.

Han skapade fem olika jobbprofiler inom områdena städning, äldrevård, läxhjälp, barnpassning, trädgård och personlig assistans.

De två sista profilerna accepterades inte av sajten. Sannolikt ansågs inte meriterna vara tillräckliga.

75 kronor i timmen var han beredd att sälja tjänster för. Men efter 42 jobbansökningar på drygt en månad var det fortfarande noll napp.

Vi beslutade då att skapa en köpare, en ”tjänstesökande”.

”Jag söker en omtänksam och ansvarsfull barnvakt till två barn. Jag vill helst ha någon med några års erfarenhet och med goda referenser”, var beställningen från Arbetets förälder, Sandra Lund. Hon sa sig vara beredd att betala 375 kronor för tre timmars arbete. Arbetet skulle ske hemma på onsdag eftermiddag. Det handlade om att hämta och lämna barnen och att göra ”lättare hushållssysslor”.

Bingo.

Äntligen ett jobb till Ibrahim – om än fejkat. So far so good. Men här börjar frågorna att uppstå.

• Hur ska betalningen ske?

• Hur och vem skattar? Ska ”tjänsteleverantören” lägga på moms?

• Vad händer om någon skadar sig? Om ugnen pajar?

• Kan den som jobbar komma in i det svenska systemet med sjuk- och föräldrapenning, pension och skydd för arbetsmiljön överhuvud-taget?

Vi börjar ringa dem som kan svara. Hos Försäkringskassan blir vi hänvisade till SGI-guiden på hemsidan.

Så funkar appjobb i svenska systemet

Nyheter

Första frågan där lyder ”välj din sysselsättning”. Följt av alternativen: anställd, arbetssökande, har aktiebolag, enskild firma, handels- eller kommanditbolag, studerande.

En ruta för ”tjänsteleverantör” finns ej. När Arbetet ringer tillbaka konstateras att sjukförsäkringen är gammal och uppbyggd för nio till fem-jobb. Men så länge man skattar ska det gå ändå.

På Skatteverket konstaterar man att det ”svenska skattesystemet inte är byggt för att privatpersoner ska sälja till andra privatpersoner”. Men det ska gå att göra rätt. Det blir bara väldigt krångligt.

På Pensionsmyndigheten säger man att allt bygger på att man deklarerar sin inkomst och betalar skatt.

Och på Arbetsmiljöverket säger juristen Victoria Hoff att det är en aktuell fråga, men att det tyvärr inte finns något riktigt svar än, vad gäller arbetsmiljön‚ för den som ”tjänstelevererar”.

Du kan omfattas av arbetsmiljölagen, men vägen dit är, tja, krånglig. Men det är bra att täcka upp med egna olycksfalls- och drulleförsäkringar.

På Folksam meddelar man att man inte har särskilda försäkringar för dem som jobbar via digitala plattformar, och att det blir en ”komplicerad fråga som man behöver titta på från fall till fall”.

Care.com då? Ja, när Arbetet vid flera tillfällen kontaktar bolaget, som är registrerat i Berlin, med allehanda frågor, får vi ett och samma svar.

”Allt sådant kommer ni överens om själva. I övrigt gäller svensk lag.”