BETH/BOTTNARYD. Drömmen om herrarnas fotbolls-VM är över för i år och på radion dominerar nyheter om bränder och missväxt när jag närmar mig västkusten.

På en gård utanför Bottnaryd bor Dan Wiberg som är en pensionerad entreprenör som startade en möbelfabrik i området för många år sedan.

– Vi tog över svärföräldrarnas gård 1973, berättar Dan som även friade till hustrun Inga här ute för över 55 år sedan.

– Det är mycket som har lagts ner sedan dess. Då fanns det åtta gårdar men efter 70-talet började avvecklingen.

Sonen Lars-Åke Winberg kommer cyklandes förbi för att låna Häcksaxen.

– Efter att ha bott i Moçambique i 12 år gick det förvånansvärt snabbt att anpassa sig till allt här igen. Ett vanligt jobb i Jönköping, vardagen med barnen och sex kilometer till affären i Bottnaryd.

Inga och Dan Wiberg. Bild: Nora Lorek

Dan är framför allt glad att fler barnfamiljer flyttar hit igen.

– Det föddes många barn på 50 och 60-talet så man gick ju inte långt för att gifta sig. Då var väl befolkningen ganska stadig men sedan hade vi en svacka i tio, femton år.

Familjen bedriver ingen större verksamhet längre men det är viktigt för dem att marken används och nu står grannbondens kor bakom huset.

– Jag är glad att vi inte längre är verksamma som bönder, just i år känns ju förskräckligt. Nu lovar jordbruksministern att bönderna ska få hjälp och att det måste fixas med hjälp av statliga och EU- bidrag. Vi får väl hoppas att vi i Sverige klarar det här året.

Dagarna blir kortare igen och jag kör mot vinden i Göteborg och med hopp om regn som vi svenskar annars så gärna klagar över.

Jag tänker på familjerna i Sveg som jag träffade för några veckor sedan och som under tiden har fått genomlida enorma skogsbränder.

På de många människor jag mött längs vägen, alla med idéer på saker de skulle vilja ändra på men trots allt ändå överlag verkaträtt nöjda med livet.

Jag hade väntat mig ett större missnöje. Många av de klagomål som annars dominerar kommentarsfälten i sociala medier dök bara upp i förbifarten hos de människor jag mötte.

Nostalgin och kärleken till hemorten fanns där i stället. Stoltheten över utvecklingen och Sverige. Och optimismen inför framtiden.