Just nu pendlar SD:s väljarstöd mellan 15 – 20 procent i valundersökningarna.

Så stor del av svenskarna vill alltså att kvinnors rättigheter trycks tillbaka, att sambeskattning på männens villkor återinförs och att arbetare ska fråntas sitt anställningsskydd och få sin lön sänkt. Eller?

Nej, med all säkerhet vill de flesta inte ha denna politik, inte ens bland SD-väljare.

Ändå är detta SD:s stadfästa och uttalade politiska linjer.

Förklaringen är att många SD-väljare inte riktigt vill kännas vid de här avigsidorna hos SD eftersom de stöder partiets syn i invandringsdebatter.

Och det är en mycket farlig väg.

Nyligen pratade jag med några fackligt aktiva från fackförbundet Byggnads.

De bekräftade bilden av att SD:s argument ofta kan höras ute i byggbodarna. Men de upplevde också någonting annat.

Trots att 98,4 procent av Byggnads medlemmar är män är synen på jämställdhet och kvinnors rättigheter djupt rotad hos dessa män.

När det kommer till den springande punkten om människovärde, när frågan ställs rakt ut om de är emot jämställdhet, så är svaret ”nej inte alls, självklart ska kvinnor ha samma rättigheter som män”.

Men det ses som en sidofråga. Invandringen är viktigast.

Samma fenomen möter vi när det gäller de kvinnor som röstar på SD.

Låt vara att andelen kvinnor fortfarande är liten jämfört med andelen män som röstar på SD, men det finns ändå kvinnor som trots Sverigedemokraternas uttalade vilja att pressa tillbaka kvinnors rättigheter röstar på partiet.

Hur kan det komma sig?

Det ligger nog mycket i det som Anna-Lena Lodenius, expert på högern och författare till Arena Idés nya rapport ”SD och jämställdheten”, säger: SD:s väljare bland kvinnor är beredda att överse med ganska mycket av det som upplevs som ”skavanker” i SD:s program.

Invandringsfrågan är nog. De övriga ”skavankerna” ses inte som något hot eftersom väljarna ju har kvar sina positiva värderingar om kvinnors och arbetares rättigheter och ser dem som någonting som alltid har funnits och alltid kommer att finnas. Som en svensk naturlag.

Vilket det naturligtvis inte är. Hur dessa frågor behandlas i samhället är helt beroende av vilka som sitter vid makten.

Röstar vi fram partier som är för jämställdhet och arbetares rättigheter får vi också fokus på jämställdhet och arbetares rättigheter.

Röstar vi fram ett parti som tvärtom arbetar för att inskränka kvinnors och arbetares rättigheter så är det i stället det vi får: ett samhälle där rättigheter, löner och förmåner för både kvinnor och arbetare inskränks.

Röstar vi fram SD kommer vi alltså naturligtvis inte att få någonting annat än SD-politik.

Skillnaderna i migrationspolitiken har sedan hösten 2015 alltmer suddats ut mellan partierna. På olika sätt och med olika brasklappar säger strängt taget alla partier att Sveriges gränser bör förbli stängda.

Men på andra områden är skillnaderna stora. Vi har partier bland de rödgröna som vill ha en utbyggd välfärd, vi har partier i den borgerliga oppositionen som hellre vill sänka skatterna – och så har vi som ett tredje block Sverigedemokraterna som slåss för att kvinnor ska veta sin plats och för att arbetare ska få sänkt lön och fråntas sitt anställningsskydd.

Den som vinner valet genomför sin politik.

Hur tidsenlig är egentligen SD:s egen kvinnosyn?

SD hänger gärna upp sin fientlighet mot invandring på att andra kulturer är kvinnofientliga och otidsenliga. I författaren Anna-Lena Lodenius rapport till Arenagruppen finns fakta om vad SD vill i jämställdhetspolitiken, bland annat följande:

  • SD vill återinföra sambeskattningen.Det innebär att kvinnans lön läggs ovanpå mannens, vilket leder till att det lönar sig mindre för kvinnan att arbeta, och som också gör att pensionen blir lägre för kvinnor än för män.
  • SD röstade emot att utvidga rätten till barnomsorg på obekväm arbetstid vilket främst slår mot yrken som domineras av kvinnor.
  • SD vill kraftigt inskränka rätten till abort och sänka gränsen för abort från 18:e till 12:e veckan.
  • SD vill avskaffa alla pappamånader.