Arvidsjaur: Rött och bra liv
I röda Arvidsjaur behövs inte fler poliser utan fler ungdomsgårdar. Det får fotograf Nora Lorek höra när hon besöker orten under resan i Landet lagom.
ARVIDSJAUR. I Arvidsjaur, 22 mil norrut märks det tydligt var mötesplatsen är.
Vid torget bredvid Sibylla kör raggarbilar och epa-traktorer in för att sedan köra tillbaka samma sträcka mellan de två bensinstationerna på Storgatan.
Under vinterhalvåret rullar det andra bilar i Arvidsjaur när europeisk bildindustri utför biltester på banor i kommunen.
Isak Persson och vännerna hänger på torget och demonstrerar stolt Volvons nya ljudsystem.
På OKQ8 jobbar Katarina Lindmark som nyligen tog studenten.
– Jag ska faktiskt till Almedalen i morgon. Norrbotten regionens ungdomsråd ska åka ner och belysa hur det är att leva i glesbygden, krossa lite fördomar helt enkelt.
Katarina brukar ofta få höra att hon borde satsa på nåt inom politiken. Det märks att hon är engagerad i det mesta.
– Jag tror ärligt talat att de flesta inte vet vilka de vill rösta på, jag vet ju själv inte helt var jag står.
I valet 2014 tillhörde Arvidsjaur fortfarande det klassiskt röda Norrbotten. I riksdagsvalet röstade mer än varannan väljare på Socialdemokraterna.
Katarina Lindmark.
I andra änden av Arvidsjaur står Bengt och Krystyna Enander på balkongen och njuter av fågelkvittret vid sjön.
Han kom hit 1975, mest på grund av naturen och lugnet. Som ny polischef fick han ansvaret för ett polisdistrikt lika stort som Värmland.
Då fanns det omkring trettio poliser här, nu är det ett tiotal.
Men hans fru tycker att det räcker:
– Vi behöver inte fler poliser, vi behöver fler ungdomsgårdar, säger Krystyna som har jobbat mycket med ungdomar.
Bengt och Krystyna Enander.
Som polsk medborgare kan hon inte rösta i riksdagsvalet.
– Men jag hoppas att många har mod att öppet stå upp mot rasism.
Livet är bra i Sverige, förklarar hon.
– Men jag hoppas att vi kan behålla det fina som landet står för. Tryggheten, invandringspolitiken och människovärdet.
