Efter Almedalsveckan har polisens ledning i flera sammanhang uttryckt hur nöjd och tillfreds ordningsmakten är med sin insats i Almedalen.
Det är i sanning skrämmande och obegripligt.
Med flera fall av misshandel, en lång rad fall av andra möjliga lagöverträdelser som nu utreds och hundratals hot i form av ord, fotoregistrering och filmning från de ditresta nazisternas sida står det klart att polisen fullständigt misslyckats med att värna säkerheten under årets Almedalsvecka.
Det är sanningen, inte den glorifierade vanbild polisen nu försöker lansera.
Och naturligtvis får polisens misslyckande konsekvenser.
Vi kan redan nu se att Almedalsveckan ändrat karaktär genom nazisternas agerande och polisens undfallenhet. Många besökare valde att avbryta sin vistelse och seminarier ställdes in eller förkortades. Många kände därutöver extremt obehag när nazister gick runt och ingående fotograferade och filmade alla deltagare på de olika evenemangen, även där jag medverkade.
Hur nazisternas närvaro och störningar i längden påverkar demokratin är oklart. Naturligtvis överlever vårt statsskick att Almedalsveckan monteras ned och försvinner, vilket kommer att bli följden om dagens situation med en passiv polismakt får fortsätta. Men med en nazism som på fler orter i Sverige agerar på samma sätt med angrepp, hot och registrering av oliktänkande i offentliga sammanhang, måste vi ställa frågan vad som är förenligt med demokratin och säkerhet.
På Almedalsveckans sista dag möter jag Kommunals tidigare ordförande Annelie Nordström tillsammans med en grupp kvinnor från Feministiskt Initiativ, Fi, där hon numera är aktiv.
De bär sina papper och pärmar, upptryckta alster med Fi:s emblem på. Efter ett möte är de på väg tillbaka till hotell eller hemfärd.
Representanterna från Fi är nu ändå lyckligt lottade när det gäller säkerheten, gruppen har en uniformerad polis som gör dem sällskap när de ska ta sig mellan två platser i staden.
Men säkerheten har kommit sent. Först efter att ett tidigare Fi-möte har störts av nazister, först efter att partiledaren Gudrun Schyman blivit angripen och nedsprungen av nazister under mötet, först efter att en av Fi:s gäster avbrutit sin medverkan och lämnat Visby sedan hon angripits av nazisterna under ett tumult där en annan kvinna blev misshandlad. Nu har den lilla gruppen kvinnor från Fi fått en uniformerad polis som går med dem en bit på vägen.
Andra organisationer har liknande erfarenhet. RFSL Ungdom åkte från Almedalen efter att nazisterna tilldelats plats mitt emot deras samlingplats. Vänskapsförbundet Sverige – Israel, där en kvinna slogs till marken, stängde i ett tidigt skede sitt tält.
Men polisens ledning säger att den är nöjd. Säkerheten fungerade bra, påstår de.
Polisens yttranden efter haveriet i Almedalen är faktiskt helt obegripliga.
En videosnutt som nu florerar på nätet visar hur en nazist angriper en kvinna ur årets mångfaldsparad i Almedalen, sliter en Prideflagga ur hennes hand och går därifrån. Den närvarande polis som står alldeles intill ser vad som sker, låter nazisten gå iväg med flaggan men föser snabbt undan kvinnan när hon protesterar.
Men på en direkt fråga i dagens DN om polisen underskattade vad nazisternas närvaro skulle innebära, svarar polisens biträdande kommenderingschef Fredrik Persson:
– Nej, det tycker jag inte. Alla evenemang har kunnat genomföras utan störningar på det sättet.
Vilket ju är en direkt osanning.
Varför polisen väljer att förneka alla uppenbara fakta om störda och avbrutna evenemang – jag såg det vid ett flertal tillfällen med egna ögon -som inträffade är oklart.
De avbrutna och störda evenemangen är ett bevis för polisens totala misslyckande under årets Almedalsvecka.
Prestige kan därför ligga bakom polisens förnekande av uppenbara fakta. Men detta förnekande vittnar inte heller om någon vilja eller förmåga att förbättra förhållandena till nästa år.
För att kunna gå vidare är det därför nödvändigt att sanningsförnekande personer i polisens ledning frikopplas från all planering inför nästa års Almedalsvecka. De är inte uppgiften mogen.
De enskilda poliserna på plats ska ha en eloge för sitt arbete under svåra omständigheter men den övergripande strategin från ansvarig polismyndighet måste kraftigt ifrågasättas.
Att polisledningen själv inte inser det är om inte annat förbryllande men kan faktiskt också vara fruktsamt. Det visar att det finns ett stort, mycket stort, behov av en översyn av läget. Både statsminister Stefan Löfven och justitieminister Morgan Johansson har aviserat en sådan översyn.
Deras budskap är att det i första hand är tillämpningen av gällande lagstiftning som bör ses över. Med andra ord om den polisiära passivitet vi såg verkligen har rättsligt stöd.
I andra hand öppnar ministrarna för en översyn av själva lagtexten.
Med facit från årets politikervecka i Visby är dessa steg nödvändiga.
Och polisens ledning har mycket att lära och lära om fram till dess.