”Det starka samhället gör dig stark”

En bomullsväverska som skötte två vävstolar hade en årslön på 457 kronor. En med tre vävstolar kom upp i 630 kronor. En manlig färgare kunde ha en årslön på 700 kronor. Gränsen för rösträtten gick vid 800 kronor.

Så beskrivs verkligheten i Norrköpings textilindustri i slutet av 1800-talet.

Vi har kommit långt sedan dess, men vi är inte klara.

Vår tids daglönare sover med mobilen under kudden, för att inte missa några timmar när man kan få jobba.

Fackföreningsrörelsens mål har alltid varit att bygga det starka samhället, där alla får en rimlig lön och där möjligheterna i livet inte begränsas av klass, kön eller varifrån du kommer.

”Kvinnorna har ju andra försörjningsmöjligheter”, sa trikåfabrikören Weichel när han inte ville höja textilarbeterskornas löner. Och det är sant att en del av dem prostituerade sig när lönen inte gick att leva på.

Det starka samhället måste kännas i människors vardag, det kan aldrig frammanas enbart med ord

Samhället är en relation. Vars och ens möjligheter avgörs också av vilka möjligheter andra har. Sällan blir det tydligare än på arbetsmarknaden.

Om jag själv saknar kunskaper, nätverk och socialt skydd har jag en sämre förhandlingsposition. Jag kan ställa mindre krav på jobbet och får färre arbeten att välja mellan.

Detsamma gäller om jag själv är rustad, men många i min närhet inte är det.

Lockelsen att byta ut någon som står stark mot någon sämre rustad finns alltid närvarande.

Därför bygger det starka samhället i en facklig tolkning på att vi ska höja oss gemensamt; vi har ett egenintresse av att ingen tillåts halka efter.

Änkefru Ä, 32 år gammal, med ansvar för tre små barn, var under ett år sjuk i tre veckor. Hennes årsinkomst blev därför bara 385 kronor. Att undvika undernäring var omöjligt. Sjukförsäkring fanns inte.

Vi har kommit oändligt långt men förhållandena på arbetsmarknaden handlar fortfarande om makt.

Den maktbalans som råder tas kanske för given, men den är ingen naturlag och kan rubbas när som helst.

När Moderaterna föreslår sänkta löner för vissa grupper riskerar många fler att dras med.

När de vill förändra turordningsreglerna blir anställningstryggheten svagare.

När de säger nej till krav på schyssta villkor när kommuner och myndigheter upphandlar, öppnar de för dumpning av löner och villkor i sektorer där tusentals personer arbetar.

Bomullsdammet var omöjligt att komma ifrån. ”Man kan gå igenom sal efter sal i dessa väldiga byggnader och kanske icke träffa ett ansikte som ger bilden av hälsa.” Kronisk bronkit. Bomullslunga – en kontinuerligt minskande lungkapacitet, att långsamt få allt svårare att andas. Och så alla de andra skadorna; bullret, pisksnärtarna från trasiga remmar, flygande spolar, krossade fingrar.

Det finns en paradox i att när allt fler oroar sig för den växande ojämlikheten, är det också allt fler som vänder sig till de politiska alternativ som skulle öka ojämlikheten ännu mer.

Den högernationalistiska rörelse som har vinden i ryggen i västvärlden i dag saknar förslag på hur välståndet ska komma alla till del eller, för den delen, hur det ska växa och bli större.

Det är en rörelse som inte vill bygga något.

När Moderaterna föreslår sänkta löner för vissa grupper riskerar många fler att dras med

Snarare handlar det om att riva ner system som mödosamt byggts upp för att garantera tryggheten och en rimlig levnadsstandard för vanligt folk.

Sex på morgonen började arbetsdagen. Sju på kvällen slutade den. Sex dagar i veckan, året om.

Vi vet ju vad det är som fungerar. Forskningen säger svart på vitt att där många är med i facket, där kan facket också ställa krav som gör att vanligt folk får lön för mödan och en rättvis del av tillväxten.

Visst har det uppstått revor i samhällsväven, men de kan lagas.

VI ska göra det eftersom det starka samhället gör dig stark. Det bygger en välfärd som finns där både i de svagaste och i de viktigaste ögonblicken i våra liv; när vi föds, dör, blir sjuka, lär oss läsa eller väljer yrkesbana.

I det starka samhället finns också välfärden där för att ge oss ständigt nya chanser: Komvux. Arbetsförmedlingen. Familjerådgivningen!

Det starka samhället ger aldrig upp om någon, för ibland tar livet slingriga vägar.

Om maken dog räckte kanske inte lönen till maten. Man fick välja vilket av barnen som skulle lämnas bort. ”De första åren på [barnhemmet] greps man ofta av svårmod, över sig given och längtade hem till mor och syskon […] För egen del tycker jag mindrevärdet har påverkat hela mitt vuxna liv”.

Men det starka samhället har ytterligare en komponent, som jag tycker har glömts bort. Det handlar om framtidstro.

Inom politiken är visserligen optimismen nästan krampaktigt obligatorisk, men bland vanligt folk tycker inte alla att utvecklingen går åt rätt håll.

Många lever med en känsla av att något har gått förlorat. Jag tror det har att göra med att människor värderar politiken utifrån verkligheten, inte utifrån högtidstalen eller medieutspelen.

Samhället är en relation. Vars och ens möjligheter avgörs också av vilka möjligheter andra har

Det spelar ingen roll att alla partier säger sig vilja bekämpa arbetslösheten om människor ser att den varit permanent hög i nästan trettio år.

Det spelar ingen roll att det finns nya miljoner i budgetförslagen om människor inte ser att det börjar en ny lärare på barnens skola eller att lyftkranarna som bygger nya hus blir allt fler.

Det starka samhället måste kännas i människors vardag, det kan aldrig frammanas enbart med ord.

Ett rum och kök var den vanligaste bostadsstorleken och där bodde många tillsammans. Ekollon i kaffet, vatten i mjölken, sågspån i mjölet. Skämt kött.

Tage Erlander myntade begreppet ”det starka samhället”, men han har också sagt: ”Kanske förlorade vi känslan av att det är på dig det beror om vi ska kunna bygga ett bättre samhälle.”

De orden har följt mig under decennier. Samhället ska inte byggas starkt för att det ska ta över ansvaret för ditt eget liv.

Tvärtom; det starka samhället ska vara dina vingars trygghet.

När vi alla vågar lita på att vi har fast mark under fötterna vågar vi också ta sats och lyfta.

Den uppgiften är din; tryggheten är vår gemensamma.