”(S) riskerar slita ut vinstfrågan”

Fram till valet, och säkerligen i Almedalen, kommer vi att få höra en hel del om de skolpolitiska löftena från Socialdemokraterna.

Anna Ekström och Ardalan Shekarabi har presenterat ett antal tänkvärda förslag för skolan, bland annat om bättre antagningssystem och mot oseriös skolreklam.

Men orden som tydligen kommer att upprepas är andra, nämligen vinst och vinstjakt. Eller den mer tungvrickande varianten ”vinstincitamenten och dess effekter.”

Är det ett bra sätt att fånga upp oron för skolans utveckling?

Om det är ordet ”vinst” som nu kommer att upprepas i olika varianter, blir jag bekymrad.

Here’s why – som det heter.

Hela frågan har ett bra utgångsläge både i opinionen och när det gäller fakta.

Men att reducera det till omtag av ”vinstjakt, vinststopp, vinsttak, vinst” kan få den att börja nötas ner. Det blir ett ord man känner igen – men abstrakt och tjatigt.

”Vinst” kan bli som ett blankslitet däck, som tappar sitt grepp. Till slut hör man inte vad det betyder. Och det är inte bra, eftersom det handlar om allvarliga saker.

Vad många är överens om, utan att behöva fördjupa sig, är att skolan inte kan vara en marknad

Det är ett förenklingsförsök som täcker över ett spretigt innehåll.

Det är något väldigt obekvämt med denna kombination av slagord och avancerad företagsmatematik. Liksom populistiskt och teoretiskt på samma gång.

Att bita sig fast i en avgränsad vinstdebatt förstärker dessutom ekonomiseringen av diskussionen, att det är procenten det gäller. Då blir spelet i hög grad på Peje Emilssons planhalva. I stället för att driva den egna agendan framåt.

Reepalus utredning överutnyttjas. Nyss blev det nederlag för det lagförslag som utgick från utredningen.

Att i det läget verka stanna kvar vid den ger ett underligt intryck, i stället för att tydligt visa att det finns en strategi vidare bortom den.

Låta Reepalu-utredningen bli ett avklarat och passerat steg, som sa precis så mycket som behövde sägas om det strikt företagsekonomiska perspektivet kring vinster.

Det både politiskt och kommunikativt riktiga borde väl vara att samla fler, och låta folk slippa spekulera över vinstfrågans rätta gränsdragningar.

Vad många är överens om, utan att behöva fördjupa sig, är att skolan inte kan vara en marknad. Det behövs inga procent för att vara med på det.

Det handlar om vad skolan är, och vad som inte funkar ihop med det. ”Mot skolan som marknad, för skolan som skola.”

Det är ett säkrare sätt att diskutera de missförhållanden och systemfel som berör många. Läckage av skattemedel är bara en av många problemyttringar.

”Vinst” kan bli som ett blankslitet däck, som tappar sitt grepp. Till slut hör man inte vad det betyder

Det handlar om konkreta saker som betygsinflation, segregation, social snedrekrytering, utslagning, dåliga skolmiljöer, fritt tillträde för oseriösa aktörer, fusk, förstörda skolutbildningar.

Mycket av det kan kopplas direkt till vanföreställningen om ”skolan som en marknad”, där ingen tar ansvar.

Jag tror de flesta ser hela detta landskap av problem framför sig, snarare än bara vissa aspekter av det.

Och därför också önskar beskrivningar av ett annat och bättre landskap, och där nog inte just vinstbegreppet täcker in vad det handlar om.

Jesper Meijling deltar i seminariet ”Nya Karolinska – ett pilotprojekt för marknadsstyrd vård?”, Almedalen fredag 6 juli kl 0930-1030, Cramérgatan 2.