Den vinstdrivna skolan är ett skräckexempel
Utan det helhjärtade stödet från de borgerliga partierna skulle Engelska skolan ha gått i sank. Ingen annan vill ha den, skriver Arbetets ledarskribent.
Internationella Engelska Skolan (IES) har hamnat i flera blåsväder den senaste tiden.
Förutom de rapporterade glädjebetygen och att företaget 2012 såldes till ett amerikanskt riskkapitalbolag har IES två misslyckade försök att etablera sig utomlands på sitt samvete.
I Storbritannien blev IES ett avskräckande exempel på hur vinstdrivande skolor fungerar.
Första försöket att etablera sig utomlands skedde 2007–2008 i Spanien.
Som en sann kapitalist drog IES sig ur när finanskrisen slog till. Ett land som inte kunde betala för sig var inte ett land IES ville befinna sig i.
Hur många begåvade barn det än bor där.
Andra försöket kom 2012 när man startade en skola i Storbritannien.
Dåvarande premiärministern David Cameron hade nyfiket kikat på Sveriges friskolemodell och IES var inte sena att visa upp sig.
Men skolan gick direkt med förlust och sattes under övervakning av brittiska motsvarigheten till Skolinspektionen på grund av bristande undervisningskvalitet och skolmiljö.
Cameron ändrade sig och IES expansion stannade upp.
När IES grundare Barbara Bergström kände sig tvungen att kalla sina kritiker ”kommunister” andas det en stark besvikelse.
Utan det helhjärtade stödet från de borgerliga partierna skulle hennes skolmodell ha gått i sank. Ingen annan vill ha den.