Med en rad oförskämdheter har president Trump de senaste dagarna öst ut sitt hat mot motorcykeltillverkaren Harley-Davidson.

Orsaken är att HD vill flytta en del av sin produktion till Europa för att undvika Trumps nya tullar på europeiskt stål.

Syftet med tullarna är att amerikanska företag ska köpa amerikanskt stål i stället för europeiskt och därmed skapa jobb i amerikansk stålindustri.

Men i stället väljer HD alltså att flytta sin produktion till Europa för att undvika tullarna. Och USA blir i slutänden av med jobb i stället för att det skapas några nya.

Det här är mycket talande för en ekonomisk utveckling där globaliseringens vinster har fördelats djupt orättvist och där en högerpopulistisk president med rasistiska undertoner skyller på omvärlden i stället för att peka på den djupt orättvisa fördelningen.

För Harley-Davidson är valet enkelt. Ett vinstsyftande företag ska sänka kostnaderna och öka vinsterna. Är de sammanvägda fördelarna med en flytt större än nackdelarna så flyttar de.

Men det är inte så enkelt som att peka finger åt Trump för att han inte har någon som kan förklara grundläggande företagsekonomi för honom.

Trumps utspel med strafftullar fyller ett annat syfte och är en bärande del av den högerpopulistiska våg som nu sveper över västvärlden.

Nationalismens signum är att utmåla omvärlden som ett hot mot jobb, ekonomi, värderingar och välfärd, i USA liksom i Sverige, och inte angripa den sneda fördelningen av vinsterna.

Men i stora delar av västvärlden är denna snedfördelning en realitet.

När det amerikanska livsmedelsfacket för några år sedan äntligen lyckades sluta nationellt avtal med MacDonalds och något höja lönerna hade reallönen för en stor del av de anställda inte höjts på över 40 år.

Och de fristående MacDonaldsrestaurangerna står fortfarande utanför överenskommelsen.

Det är svårt att då prata om att öppna gränser har gjort landet rikare.

I USA är mödradödligheten bland afroamerikanska kvinnor i dag nästan dubbelt så hög som i Thailand. I övre vit medelklass är mödradödligheten snudd på obefintlig.

Detta i en tid då rivna tullar och öppna gränser, det vi kallar globaliseringen, kraftigt har ökat USA:s tillväxt och fått inkomsterna att välla in i landet.

Utveckling eller tillbakagång för den enskilde individen avgörs alltså inte av graden av öppenhet och globalisering utan av hur de möjliga vinsterna med öppenhet och globalisering fördelas, om den enskilde individen tillhör dem som fått del av den ekonomiska framgången eller inte.

Hur ser det då ut i Sverige? Jo, i Sverige är läget vid en första anblick fullständigt annorlunda jämfört med USA.

I Sverige har en genomsnittlig LO-arbetare höjt sin reallön, alltså lönen i reell köpkraft, med över 50 procent sedan slutet av 1990-talet. Det är en exceptionell löneutveckling för arbetare jämfört med i stort sett hela den övriga världen.

Men Alliansen har ändå lyckats motarbeta en rättvis fördelning av globaliseringens vinster. Alliansen har tillfogat välfärden stora skador genom att dra ned på skatterna med 140 miljarder kronor per år för att i stället genomföra gigantiska nedskärningar.

Till det har fogats alltfler osäkra anställningar som givit en allt större makt till arbetsgivaren att bestämma över den anställdes arbetstid och arbetsvillkor.

Det är främst dessa Alliansens angrepp mot den svenska välfärden som de svenska högerpopulisterna Sverigedemokraterna skjuter in sig på och – i likhet med Trump – förvandlar till en antiglobaliseringskampanj byggd på rasistiska inslag om att ”välfärden är i upplösning” och att ”Sverige är på väg att kollapsa”.

Och då spelar det ingen roll att löneutvecklingen har varit god. Välfärden har monterats ned med 140 miljarder kronor under Alliansen, där merparten i stället skänkts till de redan högavlönade genom stora skattesänkningar.

På så sätt har Alliansen arbetat för att snedfördela och skapa en orättvis fördelning av de vinster vi tillsammans arbetar ihop, när nu löneförhandlingarna har varit så framgångsrika.

Och det här är mycket farligt.

Så länge vinsterna från globaliseringen inte fördelas rättvist och så länge arbetare halkar efter kommer det att finnas högerpopulister som skriker om tullar, stängda gränser, sämre folkslag och ”Sverige först”.

Det är därför av yttersta vikt att öka takten i att återställa välfärden.

Allt handlar om att skapa en rättvis fördelning av de vinster öppenheten kan ge.

Lyckas vi med det undviker vi vägen mot totalitarism och intolerans. Då har vi satt ”Sverige först”.