När fotbollsspelarna var proffs – på annat
Smed, bagare och brandman. När Sverige tog VM-silver 1958 hade fotbollsspelare jobb vid sidan av, gärna på det lokala bruket. Men bruksortsmentaliteten lever kvar – även för superstjärnor som Zlatan Ibrahimovic, menar författaren Jesper Högström.
VM på Råsunda 1958: Det svenska laget inför första matchen mot Mexiko den 8 juni. Flera av spelarna hade haft vanliga yrken.
Den här texten publicerades inför fotbolls-VM 2018.
När Sveriges herrlandslag inleder fotbolls-VM i Ryssland på måndag är det ingen av spelarna som behövt ta ledigt från jobbet.
Många av dem har varit professionella fotbollsspelare sedan tonåren och har inget annat yrke än att fotbollen.
1958 var tiderna annorlunda. När Sverige, på hemmaplan, tog silvermedalj i VM 1958 fanns flera yrkesgrupper på plan.
I det svenska landslaget ingick både en bagare, en smed, en bilmekaniker och en brandman.
– Hela den svenska fotbollen byggde på den där amatörmodellen, men den var lite förljugen, säger Jesper Högström, författare och journalist som precis gett ut boken Blågult som handlar om fotbollslandslagets historia.
Han refererar till de hårda amatörregler som präglade svensk fotboll under första halvan av 1900-talet: Du fick inte ta emot ekonomisk ersättning för att spela fotboll, och gjorde du det i ett annat land fick du inte spela i svenska landslaget.
Backen Orvar Bergmark var ju bagare. Han berättade om en landskamp mot Sovjet där de fick stryk med 7-0, han hade varit tvungen att gå upp klockan fem och jobba i bageriet och var helt uttröttad när matchen började
Men värvningar mellan lagen skedde ändå. Ofta med erbjudanden om attraktiva jobb.
– Gunnar Nordahl är ett exempel. Han var en enorm fotbollstalang från Norrland som de lyckades locka till Degerfors med jobb som brandman, säger Jesper Högström.
Att jobben hängde ihop med klubben gjorde också att fotbollen växte sig stark på bruksorter. Enligt fotbollshistorikern Martin Alsiö var jobben ofta fördelaktiga för fotbollsspelarna.
– Visst, killarna hade jobb på Sandvik och Degerfors järnverk och sådant, men det var ju jobb med rätt mycket privilegier. De behövde inte utföra allt för mycket arbete på fabrikerna och de hade möjlighet att träna dagtid.
Men Martin Alsiö tror inte att det var särskilt mycket svarta pengar i omlopp.
– Jag intervjuade Sigge Parling innan han gick bort och frågade ”fick du inte lite svarta pengar vid sidan av?”. Han sa att han inte fick någonting, men däremot fick han en ganska frikostig avskedsgåva när han väl slutade.
Alla jobb var heller inte ”låtsasjobb”, enligt Jesper Högström.
– Backen Orvar Bergmark var ju bagare. Han berättade om en landskamp mot Sovjet där de fick stryk med 7-0, han hade varit tvungen att gå upp klockan fem och jobba i bageriet och var helt uttröttad när matchen började.
På sätt och vis kan man säga att Zlatan tydligt lever upp till det gamla bruksortsidealet. Han pratar hela tiden om Rosengård och vad Rosengård betyder
VM 1958 blev det stora brottet mot amatörtraditionen. På hemmaplan ville svenskarna ha det bästa möjliga laget och tillät, efter en hel del debatt, utlandsproffs som Nisse Liedholm och Nacka Skoglund att komma tillbaka och spela i landslaget.
Även om allmänheten var positiv till förändringen fanns det fortfarande en stark skepsis inom idrottsrörelsen, enligt Jesper Högström.
– Somliga sa att de hade lärt sig att bli egoister utomlands.
Kan man dra paralleller till debatten om Zlatan i dag?
– Jodå, det fanns sådana inslag. Men i rapporteringen från själva VM syntes en oerhörd lättnad. ”Vad skönt att märka att våra svenska praktgrabbar inte är förstörda av proffsmiljön” sägs det om och om igen i reportagen.
Även om amatörreglerna togs bort helt från svensk fotboll 1967 var det först på 90-talet, då de stora pengarna kom in i fotbollen genom tv-avtal, som spelarna helt slutade ha jobb vid sidan av.
En av de sista fotbollsspelarna med ett uttalat yrke kan ha varit Torbjörn Nilsson som också var kock.
I dag blir dagens fotbollsspelare ofta proffs redan i 16-, 17-årsåldern. Men på ett sätt lever bruksortsidealen kvar, menar Jesper Högström.
Även hos en person som Zlatan Ibrahimovic som ofta anses strida mot schablonen av en svensk fotbollsspelare.
– På sätt och vis kan man säga att Zlatan tydligt lever upp till det gamla bruksortsidealet. Han pratar hela tiden om Rosengård och vad Rosengård betyder. Så fast han är en väldigt otypisk svensk fotbollsspelare är han också extremt typisk. Det är en annan ort och en annan typ av autenticitet, men idealet finns kvar.
