”Marockanska gatubarnen vill hjälpa sina mammor”

I slutet av 1990-talet dök de första ensamkommande marockanska pojkarna upp i Spanien. Men efter den ekonomiska krisen 2008 började deras närvaro att märkas även i andra europeiska länder.

Många av dem har periodvis vistats i Sverige.

– De är extremt mobila, säger den franska sociologen Olivier Peyroux som är specialiserad på migration.

Under det senaste året har ett 60-tal pojkar på mellan 9 och 15 år skapat oro i kvarteret Goutte d’or i nordöstra Paris.

Specialpedagoger arbetar dygnet runt för att sätta dem i säkerhet. Men myndigheterna står ändå handfallna inför dessa ofta drogade och stundtals våldsamma barn.

Franska lagar tillåter inte att barn omhändertas på samma sätt som i Sverige. Då och då placeras de på hem, men rymmer snart.

Borgmästaren i Paris har därför bett föreningen Trajectoires att försöka finna lösningar på problemet. Olivier Peyroux har lett utredningen.

Han säger att det finns en felaktig föreställning om att det framförallt handlar om barn som har varit hemlösa i Marocko.

– Gatubarnen där är ofta i för dåligt fysiskt skick för att ta sig hit.

Enligt Olivier Peyroux har pojkarna som kommer till Europa ett mål. De vill hjälpa sina mammor att få ett drägligare liv.

– Barnen är resultatet av den kulturchock som globaliseringen skapar i ett traditionellt samhälle. Föräldrarna har flyttat från landsbygden. Det är ofta mammorna som arbetar hårt på någon av fabrikerna i städerna. De har långa arbetsdagar och låga löner.

Situationen gör att föräldrarna inte klarar av att uppfostra sina barn. Det är också vanligt att pojkarna kommer från splittrade familjer.

De tar sig alltså över till Europa i tron att de ska kunna skicka hem pengar.

De som har åkt i förväg berättar sällan sanningen om tillvaron i Europa, utan publicerar lockande bilder på sociala medier.

I studien presenterar Olivier Peyroux konkreta förslag för omhändertagandet av pojkarna i Frankrike. Men han säger också att EU-länderna måste samarbeta för att förbättra stödet till ensamkommande barn, bland annat genom att skapa ett register för att följa deras väg.

Det handlar om ett växande problem, säger han, och berör inte bara de marockanska pojkarna.

Just nu kommer en hel del afghanska minderåriga till Frankrike efter att ha vistats i Sverige.

– Barn kommer till Europa för att de hoppas på en bättre framtid. Men deras förhoppningar grusas, och sedan driver de omkring papperslösa och utan mål. De fångas lätt in av kriminella ligor.

Han hävdar också att EU-länderna måste göra betydligt större insatser i kampen mot utnyttjandet av minderåriga.
– I dag läggs stora gemensamma resurser på kampen mot terrorismen.

Betydligt mindre ägnas åt trafficking-problemet.

Olivier Peyroux anser också att europeiska fackförbund kan bidra till att förbättra situationen för de marockanska barnen genom att ställa fler krav på multinationella bolag, som utlokaliserar verksamhet till länder som Marocko.

– I dag stannar ofta kraven vid högre löner och bättre arbetsvillkor, och vid att man inte ska låta barn arbeta i fabrikerna. Företagen borde också avkrävas ett större ansvar för de anställdas familjer.