Här blir strejk inte längre tillåten
Med de lagändringar som arbetsmarknadens parter vill se tvingas fristående fack spela efter samma regler som de etablerade facken. Arbetet förklarar i vilka fall stridsåtgärder skulle bli otillåtna.
Ibland utsätts arbetsgivare för stridsåtgärder fastän de redan är bundna av kollektivavtal. Den konflikt som pågått i Göteborgs hamn sedan 2016 är det mest kända exemplet, men det finns många fler.
Genom åren har framför allt SAC och Hamnarbetarförbundet varslat om strejk och blockad i hundratals fall trots att arbetsgivaren har kollektivavtal, enligt de kartläggning som Medlingsinstitutet gjorde 2017.
De lagändringar som Svenskt Näringsliv, LO, TCO och Saco nu föreslår innebär inte något generellt förbud mot sådana stridsåtgärder. Snarare tvärtom: Huvudregeln är och förblir att man får blåsa till strid för sina krav trots att ett kollektivavtal redan finns på arbetsplatsen.
Men i vissa undantagsfall ska det inte längre vara tillåtet, anser parterna:
• När stridsåtgärden inte syftar till att uppnå ett kollektivavtal som medför fredsplikt
Syftet med den fria stridsrätten är att parterna så fort som möjligt ska sluta kollektivavtal som leder till arbetsfred under avtalsperioden. De som använder konfliktvapnet i andra syften agerar i strid med de grundläggande principerna bakom den svenska arbetsmarknadsmodellen. Därmed förtjänar de inte lagstiftningens skydd, skriver parterna i sin motivering.
• När facket inte har förhandlat om sina krav med arbetsgivaren
Facket ska alltså ha förhandlingsskyldighet. Det har de etablerade facken redan (genom huvudavtalet mellan Svenskt Näringsliv och LO), nu vill parterna lagstifta så att fack som står utanför LO, TCO och Saco får samma skyldighet.
Har facket inte förhandlat, så går det ju inte att bedöma om fackets syfte med stridsåtgärden verkligen är att uppnå ett kollektivavtal som medför fredsplikt. Det är också rimligt, tycker parterna, att arbetsgivaren vet vad som krävs av honom eller henne för att få fred. Utan förhandling klargörs inte det.
• När någon av parterna för fram helt nya krav
Stridsåtgärder ska bara få användas för att sätta tryck bakom de krav som har varit uppe på förhandlingsbordet. Det ska alltså inte vara tillåtet att föra fram nya krav då förhandlingen är avslutad, och gå i strejk för dem.
• När facket kräver att avtalet ska tränga undan det först träffade kollektivavtalet.
En dom i Arbetsdomstolen 1989 klargjorde att man inte får strejka för kravet att det kollektivavtal som arbetsgivaren redan är bunden av ska sättas åt sidan, och att det avtal som organisationen begär ska tillämpas i stället. Så ser alltså praxis redan ut, nu vill parterna att den här principen också skrivs in i medbestämmandelagen.
Det första avtalet på arbetsplatsen ska alltså tillämpas vad gäller de anställdas villkor. I frågor som bara reglerar förhållandet mellan den fackliga organisationen och arbetsgivaren (det kan till exempel gälla rätt att förhandla och tid för fackligt arbete) måste arbetsgivaren dock tillämpa också det sist tecknade avtalet.
• När stridsåtgärderna används som påtryckning i enskilda fall.
Det ska inte gå att strejka med motiv som att man anser att en anställd inte har fått ut rätt lön eller rätt antal semesterdagar. Eller att någon har blivit diskriminerad. Enligt Medlingsinstitutet har SAC använt stridsåtgärder i just den sortens konflikter. Sådana tvister ska i stället lösas genom förhandlingar, och ytterst i domstol, anser de etablerade parterna.
