Urmakaren Peter Leeser: Klockor väcker känslor
I 20 år har Peter Leeser arbetar som urmakare, men intresset för klockor har allt funnits. Följ med honom på en arbetsdag.
”Tänk att det är något mekaniskt som går i kanske 200 år eller mer, dygnet runt varje dag.” Urmakaren Peter Leesers fascination för klockor började när han var liten.
Ett dammkorn, eller en textilfiber från kläder, kan förstöra allt.
En urmakare måste inte bara ha utmärkt finmotorik utan också vara både noggrann och renlig.
Med luppen i ögat och utan att darra på handen sätter Peter Leeser tillbaka rubinstenar i urverket, eller kalibern, som urmakarna kallar det.
Arbetsbordet framför honom är nästan i ögonhöjd där han sitter, och armarna vilar på stöd för att minska belastningen och risken att händerna skakar.
De syntetiska rubinerna som ska tillbaka i det rengjorda urverket är så små att de knappt syns med blotta ögat.
– Rubinstenarna minskar friktionen. Klockor är ju för små för kullager, säger Peter Leeser medan han plockar upp rubinerna med en korntång, som är ett slags spetsig pincett.
För att minska risken för damm i urverken städas urmakeriet noggrant varje dag och det ligger klibbiga mattor som ska dra åt sig smuts innanför alla dörrar.
Urmakarna är klädda i vita rockar i ett antistatiskt material som inte släpper fibrer och de täcker urverken med glaskupor om de går ifrån sin arbetsbänk.
Peter Leeser har arbetat som urmakare i 20 år, men intresset för klockor har han haft så länge han kan minnas.
– Jag har alltid varit intresserad av urverk och mekanik. Jag var bara tio år när jag sa att jag skulle bli urmakare, och det har jag inte ångrat.
Han utbildade sig till urmakare i Tyskland där han är född och uppvuxen och efter nio år i yrket fick han jobb i Sverige.
Här finns bara en urmakarutbildning, och trots att de flesta numer använder mobiltelefonen som klocka, råder det brist på urmakare.
– Intresset för mekaniska urverk ökar faktiskt. Efter att ha gått tillbaka lite verkar fler nu vilja bära armbandsur.
Peter Leeser visar hur diskret tiden kan kontrolleras på ett armbandsur, i jämförelse med att ta fram en mobiltelefon. Själv använder han runt tio armbandsur regelbundet.
Favoritmärket är Rolex och det är också två 40 år gamla urverk av det märket han arbetar på för stunden.
Det är mest dyra märkesklockor som kommer in till urmakeriet på Drottninggatan i centrala Stockholm.
Det tar en arbetsdag, eller lite mer, för Peter Leeser eller någon av hans sju kollegor att rengöra och gå igenom ett urverk, och kostnaden brukar ligga runt 5 000 kronor.
Då lönar det sig inte lämna in en klocka för några hundralappar. Men det finns undantag.
Ibland är det värt att laga sin mormors gamla väggur, som alltid har funnits i ens liv, även om det ekonomiska värdet är litet.
– Man ska inte underskatta affektionsvärdet. Tänk vad det kostar att renovera en skrotig veteranbil, men det kan ändå vara värt det. På samma sätt är det med klockor. De väcker minnen och känslor.
9.00 Inventering
Kollar mejl och skriver kostnadsförslag. Kontrollerar klockorna som reparerats de senaste dagarna så att de går bra.
9.30 Börjar jobba
Börjar med dagens armbandsur. Tar isär klockan och sätter urverket i förtvätt. Polerar under tiden boett och länk.
10:15 Undersökning
Gammal olja tvättas bort och urverket undersöks. Slitage kontrolleras, och urverket tas isär. Slitna delar byts ut.
12.00 Lunch
13.00 Tvättar och sätter ihop
Polerar slitna axlar i urverket. Tvättar alla delar. Tar itu med boett och länk igen. Sätter ihop urverket.
15.15 Maskinmätning
När urverket satts ihop oljas det in och mekaniken smörjs. Sedan mäts hur klockan går med en speciell maskin.
17.00 Klockan sätts ihop
Klockan sätts ihop igen. Tavla, visare och urverk sätts in i boetten.
18.00 Kontrollställning
Den färdiga klockan sätts på kontrollställningen, där den får hänga i fyra dagar för daglig kontroll innan den lämnas till kunden.
Pm Peter Leeser
Är: 39 år, urmakare på Rob Engström i Stockholm.
År i yrket: 20.
Bäst med jobbet: ”När man fått en klocka i riktigt dåligt skick att se fräsch ut och fungera som den ska trots att den är kanske 50 år gammal, om det är ett armbands ur, eller 200 år om det är ett väggur.”
Sämst med jobbet: ”Inget, eller kanske när man får in en riktigt smutsig klocka.”
Yrkesskada: ”Det är klart att jag kollar vilka armbandsur personer jag möter har. Men jag stör mig inte på klockor som går fel eller står still.”
Dyraste klocka han jobbat med: ”Det ligger nog runt 500 000 kronor. Man vänjer sig vid att hantera så dyra saker.”
Om urmakare
Antal: Cirka 500 yrkesverksamma i Sverige.
Utbildning: Treårig yrkeshögskola i Motala. Exklusiva märken kräver även särskild certifiering för arbete med deras urverk.
Lön: 29 100 kronor i genomsnitt (2016) för gruppen finmekaniker där urmakare ingår.
Framtidsutsikter: Goda. Det råder brist på urmakare.
