Hon har glasstillverkningen i blodet
Caterina ”Erina” Ardizzione Pansera bjuder på en smakrik arbetsdag.
En systerson tillverkar glassen, medan Erina står för produktutvecklingen och ibland i butiken.
I Modica på Sicilien hanterar de choklad på ett alldeles speciellt sätt, som aztekerna gjorde.
Chokladen kallpressas och får en alldeles speciell smak.
– Och nu har jag lyckats göra glass på den helt utan mjölk och grädde! Jag är så stolt! Du MÅSTE smaka, här! Visst är den speciell? Jag är den enda i Sverige som får köpa choklad därifrån!
Det är Erina som berättar och bjuder, Caterina Ardizzione Pansera, som äger Gelateria Italiana i Stockholm.
Hon är den som tar fram nya smaker till glassbaren, och hon är generös med smakproven.
Idéerna kommer från alla möjliga håll – och svenskarna är väldigt öppna för att pröva nya saker, tycker hon.
– Fast när jag öppnade 1979 och sålde sorbet, då sade folk ”Usch, vattenglass, det kan väl inte vara gott”. Men de flesta kom tillbaka när de väl fått smakprov.
Det var ett annat Sverige hon startade i, säger hon. Det gick bara inte att få tag på råvaror med kvalitet.
– Mjölken och grädden var fantastisk, men frukt blev jag tvungen att importera från Italien.
Fortfarande har hon hård kontroll på fruktleveranserna. Det går att få bra frukt i Stockholm numera, men hon vill välja ut den själv.
Dagens yngsta kund lallar omkring i trikåbody och fångar Erinas uppmärksamhet:
– Madonna, du är ju utan skor. MEN vad vacker du är. Ooooh, slå inte huvudet i bordet där bara.
…de flesta kom tillbaka när de väl fått smakprov
Glasstillverkningen har hon i blodet. Det började med farfar på Sicilien, som fick leverera glasstårta till kungen men också stod bakom innovationer som räk- och kycklingglass.
– Folk trodde han var galen. Men den där 22-kilos glasstårtan som kungen fick, det är imponerande att han kunde göra den på den tiden.
Glasstraditionen fortsatte. Nu är det en systerson som tillverkar glassen, medan Erina står för produktutvecklingen och ibland i butiken.
Att det blev Sverige berodde på en italiensk frilansjournalist.
Erina var på väg till Nordkap och satt på ett café på Kungsgatan i Stockholm och läste Corriere della Sera.
En man kom fram och pekade i tidningen och sade ”den där artikeln har jag skrivit”.
Och den måste ha varit bra, för snart var de gifta och bosatta i Stockholm.
Erina drev först en blomsterhandel i några år innan hon gick över till glass.
– Nu kommer barnen till de som köpte blommor av mig de första åren hit. De har egna barn nu.
En arbetsdag med Caterina Ardizzione Pansera
10.00 Glassbaren öppnar
Glassbaren öppnar. Erina brukar inte sköta det.
11.00 Anländer till butiken
Erina kommer. Kontrollerar om något håller på att ta slut.
11.30 Börjar arbetet
Står i kassan, sköter administration, gör vad som behövs. Väljer frukt och grönt direkt hos säljaren, beställer övriga varor.
16.00-17.00 Dags att gå hem
Erina går hem för dagen. Är det bara administration hon ska göra går hon ofta hem tidigare och betalar räkningar hemifrån.
19.00 Dags att stänga
Glassbaren stänger.
Om Caterina Ardizzione Pansera
Ålder: 76 år.
År i yrket: 39.
Bäst med jobbet: Att få träffa folk! De flesta är så nöjda, barn blir glada, det är väldigt tillfredsställande.
Sämst med jobbet: Tråkiga missförstånd, när kunder går härifrån missnöjda. Jag blir så ledsen.
Om jag inte vore glasstillverkare: Jag sålde länge blommor, så det vore väl det. Eller också skulle jag sluta jobba, det finns många ställen jag vill resa till.
Om glasstillverkare
Antal: Uppgift saknas, de flesta är egenföretagare.
Fackförbund: Anställda i renodlade glassbarer hör till Handels, finns det matservering hör de till HRF.
Lön: För ej yrkesutbildade anställda över 20 år är timlönen 124:17 kronor, enligt Gröna riksavtalet (HRF).
