RECENSION. Filmkritikern och filmvetaren Hynek Pallas, som doktorerade med avhandlingen ”Vithet i svensk spelfilm 1989-2010”, ger nu ut essäsamlingen Ex: Migrationsmemoar 1979-2018, där han utifrån sin egen biografi, familjens migration till Sverige 1977 från dåvarande Tjeckoslovakien, gör nedslag vid viktiga tidpunkter i sitt eget och omvärldens liv.

Sålunda handlar en essä om det i mångas ögon otänkbara att SD kom in i riksdagen, en annan om murens fall och de på sina håll nationalistiska svallvågorna efteråt.

Han berättar om sin mormor som dog 1995 och bodde på samma plats men sammanlagt i fem olika länder.

Hon föddes i Österrike-Ungern och dog i Tjeckien efter delningen 92-93.

Hynek Pallas är en sann intellektuell som inte är rädd för att provocera eller väcka debatt.

Han tycker inte att svenskarna på länge varit ett homogent folk (inte ens när Tage Erlander påstod det), han irriterar sig på ordet ”mångkultur” och ger sig på den svenska självbilden, att Sverige skulle vara det godas förkämpe i världen.

Det finns ingen anledning, tycks han mena, att vi ska slå oss för bröstet. Vi har de facto röstat in SD i riksdagen.

Han påpekar också att vi på bara ett par år gick från ”öppna våra hjärtan till stängda gränser”.

Som ”vit” migrant har han haft det lättare i det här landet eftersom människor fortfarande bedöms efter sin hudfärg.

Pallas understryker att migranternas berättelser mestadels saknas (något som han med denna bok själv försöker rätta till), det gäller både filmen och litteraturen.

Erfarenheter av tortyr, mord och förföljelser är en så liten del av den svenska berättelsen.

I Sverige uttalade vi oss förut förtrytsamt om utvecklingen i länder som Danmark och Holland där flykting- och asylfrågor tycktes tränga ut alla andra frågor. Nu är vi själva där, påpekar han i efterordet.

Det är en innehållsdiger bok Pallas kommer med, välskriven, omskakande (inte minst om hans judiska rottrådar), ytterst tankeväckande och egentligen omöjlig att göra rättvisa i en anmälan av det här slaget.

Essäer

Ex: Migrationsmemoar 1979–2018

Hynek Pallas
Atlas