Lena Hennel: Som ni ser bär jag inte knytblus i dag

Häromveckan, när diskussionen om Svenska Akademien fortfarande gick varm, höll jag ett seminarium på Fackförbundspressens dag om politikbevakning.

Det var då jag bekände min ovilja att iklä mig knytblus.

Jag är journalist, inte aktivist.

Men visst är det lätt hänt att börja vackla. När trampet hörs på en parkeringsplats i Boden.

När trollen inte spricker trots att solen lyser på dem.

När samhället till synes skakas om.

Vi tjänar våra läsare och allmänheten – och historien – bäst genom att hålla oss till den

Går det då att stå där med armarna i kors uppfylld av sin egen självgodhet och inte ta ställning?

Mitt svar är ja.

För de journalistiska verktygen – att opartiskt och sakligt granska fenomenen i vår omvärld – ger mig en möjlighet som går långt ut över alla politiskt korrekta markeringar i Facebook-flödet.

Möjligheten att ta reda på vad som verkligen hände – och att sedan publicera det.

Pyttsan vad pretentiöst, tänker ni. Och vad bekvämt sen.

Men tänk er att vi journalister börjar ta hänsyn till olika opinionssvängningar och granskar världen bara från en horisont.

Vilka nyhetskällor vågar människor då lita på? Och vad gör en sådan utveckling med ett demokratiskt samhälle?

Nej, i dessa tider gäller det att varsamt vårda konsekvensneutraliteten.

Att skriva sådant som är intressant och relevant och sant utan hänsyn till om det gynnar en viss opinion i samhället.

Vi journalister har i slutänden bara en uppdragsgivare och den stavas konsekvensneutralitet.

Men tänk er att vi journalister börjar ta hänsyn till olika opinionssvängningar och granskar världen bara från en horisont

Vi tjänar våra läsare och allmänheten – och historien – bäst genom att hålla oss till den.

Och det gäller inte minst under en valrörelse där ytterligheterna redan verkar ha gjort sig hemmastadda.

Så det må vara pretentiöst, men det här är min trosbekännelse, mitt journalistiska credo:

Jag tror på den allsmäktiga journalistiken, 
himmelens och jordens utforskare.

Jag tror ock på pressetiken, 
hans enfödde Son, vår Herre, 
vilken är avlad av den heliga Yttrandefriheten, 
född av Tryckfriheten, 
pinad under Donald Trump, 
korsfäst, död och begraven, 
nederstigen till Trollfabriken, 
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, 
uppstigen till himmelen, 
sittande på den allsmäktiga Journalistikens högra sida, 
därifrån igenkommande till att granska
levande och döda. 

Jag tror ock på den helige Pressombudsmannen, 
en helig allmännelig källkritik, 
de heliga pressetiska riktlinjerna, korrekturläsarnas förlåtelse, 
konsekvensneutralitetens uppståndelse och ett evigt liv.