”Länge leve facklig-politisk samverkan”
Som facklig företrädare måste vi se det som vårt uppdrag att påverka politiken för våra medlemmars bästa. Det kan handla om att kollektivtrafiken ska anpassas efter de tider som vi i LO-kollektivet arbetar, eller att det ska finns bostäder vi har råd med, skriver Seko-medlemmen Peter Holkko.
Hade vi lagt ner mer tid på politiskt arbete hade kanske tågen kommit i tid, skriver Peter Holkko.
Jag har under mina fackliga år i stort sett alltid jobbat ”tvärfackligt” tillsammans med andra LO-förbund.
Eller ihop med andra ”branscher” inom mitt eget förbund Seko.
Mitt eget förbund har – i likhet med de andra förbunden – bildats en gång i tiden för att ”företräda medlemmarnas intressen på arbetsplatsen, livet och i samhället”.
Detta står för det mesta i andra paragrafen i förbundens stadgar, som ibland kallas ändamålsparagrafen. Det vill säga: Vad är vår förenings främsta uppgifter?
Det betyder att vi inte bara ska förhandla med arbetsgivaren. Vi ska även försöka påverka lagarna och de transfereringssystem och försäkringssystem som påverkar våra medlemmar genom beslut i riksdagen.
Om vi denna gång tar oss tid, då är jag nästan lika säker på att vi kan hindra ännu värre tokigheter som väntar runt hörnet
På lokalplan kan det vara allt ifrån att sätta avgifter på välfärdstjänster så att våra grupper i LO-kollektivet har råd att utnyttja dem.
Det kan handla om bostäder, barnomsorg och kollektivtrafik som anpassas till de tider vi jobbar. Vi har kort sagt många viktiga saker att jobba för.
Många av våra egna företrädare på lokalplanet tycker inte att vi ska hålla på att jobba politiskt eller att det ska vara ett fackligt uppdrag.
Vi har inte tid, säger man. Det hävdas att det finns viktigare frågor, som ligger närmare medlemmarna som vi borde ägna oss åt.
Har inte tanken någon gång slagit er att många av de där sakerna vi i dag får lägga krut på, aldrig hade behövt inträffa?
Hade vi lagt ner mer tid på politiskt arbete hade vi kanske kunnat stoppa några avregleringar, utförsäljningar och bolagiseringar av de statliga nyttigheterna SJ, Posten, Vattenfall, Televerket, Nordbanken som ägt rum.
Då hade vinsten från Nordea hamnat i statens kassa. Vi hade kunnat slippa omständliga upphandlingar av tågtrafiken och tågen hade kanske kunnat gå i tid. Posten hade kommit fram. För att nämna några exempel.
På många arbetsplatser sliter de fackliga mot svartarbete inom transport- och byggsektorn.
Har inte tanken någon gång slagit er att många av de där sakerna vi i dag får lägga krut på, aldrig hade behövt inträffa?
De kämpar mot allmän visstid och bemanningsbranschen – med villkor som för tankarna tillbaka till det gamla brukspatronsamhället.
Saker vi trodde att vi utrotat. Listan kan göras lång.
Vi har inte tid, sägs det. Men hade vi tagit oss tid är jag säker på att hade kunnat hindra några av de värsta tokigheterna.
Om vi denna gång tar oss tid, då är jag nästan lika säker på att vi kan hindra ännu värre tokigheter som väntar runt hörnet.
