”Utredning med varningsflagg”

Det är mycket som är märkligt med konflikten i Göteborgs hamn.

Till det som sticker ut hör att så mycket händer – även när ingenting händer i hamnen.

Konflikten mellan APM Terminals och Hamnarbetarförbundet har gått på sparlåga i snart ett år nu. Ändå finns många starka åsikter om hur konflikten ska lösas, oavsett om den existerar eller inte.

Sveriges hamnar har avbrutit allt samarbete med Hamnarbetarförbundet och regeringen hotar med lagstiftning för att begränsa konflikträtten.

Ibland sägs det rakt ut, ibland mer inlindat, men det stora problemet är enligt kritikerna att Hamnarbetarförbundet inte är anslutet till LO.

Kollektivavtal med LO-anslutna Transport räcker inte för att Hamnarbetarförbundets medlemmar ska hamna under fredsplikt. Hamn kan strejka!

Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) har i omgångar förklarat att reglerna på arbetsmarknaden måste ”ses över”.

Strejkrätten borde inskränkas som följd av konflikten i Göteborgs hamn – trots att inget egentligen hänt under lång tid.

Den svenska modellen fungerar inte ”som det är tänkt” förklarar Johansson.

Men vad betyder det att den svenska modellen inte fungerar ”som det är tänkt”? Den svenska modellen har växt fram i etapper under ett drygt sekel.

Det finns många händelser som formerat den, men en grundläggande princip har varit att den fungerar bäst om politikerna håller sig borta.

Arbetsgivarorganisationer och fackförbund sköter arbetsmarknadens frågor i förhandlingar.

Stora organisationer är starkare i förhandlingar, men om hamnarbetarna ändå vill företrädas av en liten organisation med större medlemsinflytande, ska de då inte ha rätt till det?

Om samsynen mellan dem inte räcker eller saknas är det inte staten som avgör utan parterna genom stridsåtgärder, de vanligaste strejk och lockout.

Resultatet har blivit en fungerande praktik, utan att parterna formulerat vad som är ”tänkt” att vara en ideal modell – möjligen med undantag från just att politikerna ska hålla fingrarna i styr.

Att Ylva Johansson tycker att modellen inte fungerar som just hon vill betyder inte att den fungerar dåligt.

Ibland måste konflikter få ta sin tid utan politisk inblandning även om det ”kostar”, det är så modellen lever.

Och om konflikten i Göteborg hamn ändå är ett så stort hot att det krävs lagstiftning, vilka problem stöter lagstiftaren på och hur hanteras de för att inte göra ont värre?

Det är en sak att säga att fredsplikt ska råda när det finns ett avtal, även för organisationer som inte är anslutna till avtalet.

Det är en annan sak att säga att samma organisation som slöt avtalet ska ha första tjing på ett nytt avtal när det gamla löper ut.

Hamnarbetarförbundet organiserar cirka 85 procent av dem som jobbar i hamnen i Göteborg, så det går inte att hänvisa till att lokalt avtal ska slutas med den största organisationen om man vill bevara Transports privilegium att sluta avtal.

Sverige har inte haft vad som brukar kallas gula fackföreningar. Namnets ursprung är diffust, men det handlar om organisationer som ger sig ut för att företräda de anställda, men styrs av arbetsgivaren.

En lagstiftning som säger att fredsplikt råder när ett avtal slutits mellan en arbetsgivare och en facklig organisation gör det fritt fram för dem.

Företrädare för såväl Sveriges Hamnar som LO har sagt att risken för detta är minimal, det finns inga sådana intentioner.

Och om konflikten i Göteborg hamn ändå är ett så stort hot att det krävs lagstiftning, vilka problem stöter lagstiftaren på och hur hanteras de för att inte göra ont värre?

Kruxet om man går lagstiftningsvägen är dock att lagar stiftas för framtiden.

Om representanter för Sveriges hamnar säger att de inte kommer att utnyttja gula fackföreningar så är ändå inte deras efterkommande vid förhandlingsborden bundna av detta.

Slutligen: Bortsett från gula fackförbund och större politikerinblandning i arbetsmarknaden finns en fråga som kommit i skymundan i debatten: Vart går demokratin?

Hamnarbetarna i Göteborg har valt vilka de vill företrädas av. Stora organisationer är starkare i förhandlingar, men om hamnarbetarna ändå vill företrädas av en liten organisation med större medlemsinflytande, ska de då inte ha rätt till det?

Frågan om gräsrotsinflytande kontra förhandlingskraft i de fackliga organisationerna var stor på 1970-talet, men har försvunnit inom LO.

På den tiden tog bristen på inflytande sig uttryck i vilda strejker, bortom juridisk och facklig kontroll …