Snabba på med snabbtågen
Socialdemokraterna borde se möjligheten och i stället för att backa in i framtiden faktiskt ta ett grepp om den. Här finns ju en fantastisk chans att investera i allas vår framtid, skriver Arbetets chefredaktör.
Om lite drygt 30 år är det dags för mig att gå i pension. Förutsatt att pensionsåldern står sig förstås.
Då är vi inne på 2040-talet. Det sammanfaller också med när de första höghastighetsbanorna ska stå klara, enligt det bud som regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet lämnat till Vänsterpartiet och allianspartierna.
Att de två regeringspartierna för ett par veckor sedan enades om att gå vidare med planerna på höghastighetståg är positivt. Vi har i dag en infrastruktur som underpresterar.
En upprustning är nödvändig. Med tågbanorna kommer också närmare 300 000 nya bostäder som kommunerna längs sträckningen har avtalat som en del av Sverigeförhandlingen.
Nya jobb- och pendlingsmöjligheter skulle skapas och stadsutveckling möjliggöras.
Det är ett samhällsprojekt som verkligen behövs.
Men Socialdemokraterna borde ha lyssnat mer på Miljöpartiet – som vill lånefinansiera de nya tågbanorna.
Det hade kunnat kapa tio år på den redan långa byggtiden. Man har visat en imponerande ovilja inför att låna till detta viktiga samhällsprojekt.
I stället har man dribblat med förslag om sänkt maxhastighet och att banorna ska finansieras genom anslag som skulle göra att de nya banorna stod klara först om 70 år.
För att i slutänden landa i en kompromiss med bromsen halvt i.
Nu väntar förhandlingar med oppositionen. Centerpartiet är sedan tidigare öppna för att låna till snabbtågen.
Socialdemokraterna borde ha lyssnat mer på Miljöpartiet – som vill lånefinansiera de nya tågbanorna
Även Kristdemokraterna har svängt. Socialdemokraterna borde se möjligheten och i stället för att backa in i framtiden faktiskt ta ett grepp om den.
Här finns ju en fantastisk chans att investera i allas vår framtid.
Barnbarn brukar kallas för livets efterrätt. Ofta förgyller de livet framåt pensionsåldern.
Men jag hoppas att jag innan den fasen i livet får möjlighet att delta i ett arbetsliv som erbjuder bättre möjligheter till pendling och nya möten ute i landet.
Liksom kunna hoppa på ett snabbtåg mot kontinenten när det vankas semester.
