”Så här gör inte ett arbetarparti, Socialdemokraterna”
I stället för stärka arbetskraftsinvandrarens ställning har regeringen undvikit det på alla sätt. Socialdemokraternas utspel om arbetskraftsinvandring är ännu ett exempel på att man inte är intresserade av det krafttag som behövs mot oseriösa företag som utnyttjar utländsk arbetskraft. Det skriver Ali Esbati (V) och Christina Höj Larsen (V).
Ali Esbati och Christina Höj Larsen.
”Jag ser inget behov av städpersonal eller diskare från andra kontinenter”, sa finansminister Magdalena Andersson i en intervju i SvD (15/4-2018).
Veckan innan hade statsminister Stefan Löfven basunerat ut att lediga jobb ska gå till arbetslösa i Sverige, inget annat (Ekots lördagsintervju, 7/4-2018).
Det är uppenbart att Socialdemokraterna har bytt framför allt retorik, men också politik, kring frågan om arbetskraftsinvandring.
Frågan är vem den nya politiken gynnar: De människor som kommer till Sverige för att arbeta, eller skrupellösa arbetsgivare?
För det finns invandrad arbetskraft som utnyttjas och arbetar under skamliga arbetsvillkor på svensk arbetsmarknad.
Och de fackliga organisationerna har länge drivit två centrala frågor för att skydda dessa: Det ska införas en arbetsmarknadsprövning, som avgör om det faktiskt finns en brist på arbetskraft och inte handlar om arbetsgivare som försöker få tag på billig och otrygg arbetskraft.
Och alla arbetskraftsinvandrare ska ha ett juridiskt bindande arbetserbjudande eller avtal, som gör att facket kan backa upp arbetare som utnyttjas och driva processer mot arbetsgivare som utnyttjar.
Vänsterpartiet instämmer i dessa krav. Vad det i grunden handlar om är att lagstiftningen ska skydda alla på svensk arbetsmarknad: De som redan befinner sig här behöver skyddas från lönedumpning och konkurrens med oschyssta villkor.
Och de som kommer hit ska skyddas mot utnyttjande av oseriösa arbetsgivare.
Genom att ensidigt fokusera på behovsbedömningen väljer Socialdemokraterna att understödja en konflikt som går mellan utländsk och inhemsk arbetskraft
För i Sverige ska arbetsgivare inte kunna ställa arbetare mot varandra i en tävling om lägre löner och sämre villkor.
När du kommer till Sverige för att jobba ska du veta att du har rättigheter och att facket har din rygg. Tillsammans skapar det en pakt mellan arbetare.
Vänsterpartiet har i flera år drivit på för att regeringen ska införa det andra av fackens krav, juridiskt bindande arbetserbjudanden.
Men i stället för att stärka arbetskraftsinvandrarens ställning har regeringen undvikit det på alla sätt: Förslaget finns inte med i utredningar, texter i propositioner och det läggs inte fram som lagförslag när man gör andra ändringar kring till exempel säsongsanställningar.
Inte heller i förra veckans valutspel kring arbetskraftsinvandring fanns kravet med. I stället har man en tandlösare skrivning om anmälningsskyldighet för arbetsgivare som ändrar anställningsvillkor.
Det Magdalena Andersson och Stefan Löfven framför allt signalerar med sina uttalanden är att Socialdemokraterna enbart trycker på ett av de ben frågan om arbetskraftsinvandringen vilar på.
Genom att ensidigt fokusera på behovsbedömningen väljer Socialdemokraterna att understödja en konflikt som går mellan utländsk och inhemsk arbetskraft, i stället för att ta krafttag mot de företag som vill använda utsatthet och beroende som hävstång för att pressa löner och villkor.
Så gör inte ett arbetarparti. Så gör ett mittenparti.
