Pensionsåldern ska höjas, sade riksdagens så kallade pensionsgrupp i december.

Den lägsta ålder vid vilken man kan ta ut allmän pension ska stegvis höjas från 61 till 64 år. Den lägsta åldern för garantipension ska höjas från 65 till 66 år.

Därmed stängs en säkerhetsventil för de äldre som är för sjuka för att arbeta till 65-årsdagen, varnar forskarna Johannes Hagen och Hannes Malmberg i en färsk rapport för Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS).

Den ”normala” lösningen för äldre som inte orkar arbeta till pensionsåldern är förstås sjukersättning.

Men möjligheterna att få sjukersättning har strypts kraftigt genom de strikta villkor som infördes 2008.

SNS-rapporten visar att andelen personer som har sjukersättning som viktigaste inkomstkälla när de är 64 år har minskat snabbt (se tabell).

– Allt fler äldre tar ut sin allmänna pension tidigt. Utvecklingen drivs bland annat av låginkomsttagare med sjukskrivningshistorik, säger forskaren Johannes Hagen.

I rapporten varnar forskarna för att höjd pensionsålder i kombination med hårda villkor för sjukersättning kan tvinga fler äldre att söka socialbidrag. Därför finns ett behov att tänka nytt kring de äldres inkomstskydd.

Rapportförfattarna pekar på den intressekonflikt som uppstår då staten, inte arbetsgivaren, bär den största kostnaden för sjukersättningen.

Det gör att arbetsgivare har svaga ekonomiska drivkrafter att hålla nere sjukersättningstalen.

I många fall tjänar de på att arbetstagare slutar jobba i förtid, trots att det skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt att de fortsatta att arbeta.

Arbetsgivare i andra nordeuropeiska länder, bland dem Finland och Nederländerna, har generellt sett större ansvar för kostnader för sjukfrånvaro och förtidspension än i Sverige.

Det finns belägg för att det minskar sjukfrånvaron, och användes som argument när den svenska regeringen föreslog en liknande reform 2016.

Huvudinkomstkälla vid 64 års ålder (i procent)

Johannes Hagen och Hannes Malmberg koncentrerar sig på kommunsektorn.

De föreslår ett system där kommuner och landsting som har högre kostnader för sjukfrånvaro än de ”borde” ha (till exempel utifrån de anställdas ålders- och könssammansättning) tvingas stå för denna extra kostnad.

Medan kommuner och landsting som har lägre sjukfrånvaro än förväntat belönas i motsvarande mån.

Hur mycket arbetsgivarna kan påverka sjukfrånvaron är omdebatterat, medger Johannes Hagen.

– Men vi tror att ekonomiska drivkrafter får arbetsgivarna att göra mer för arbetsmiljön. Och ger dem en annan inställning när de diskuterar sjukfall med Försäkringskassan och den anställde.