SRF: Kunskap om ledarhunden behöver öka
Tre av fyra med ledarhund är i arbetsför ålder. Kunskapen om ledarhundar behöver öka i både arbetsliv och samhälle, anser Synskadades Riksförbund.
Mathilda Vedel Düring, 25, och ledarhunden Zessan, en svart labrador, har följts åt i två år.
– Nu är vi sammansvetsade. Första året ska man lära känna varandra och få ihop rutinerna, säger Mathilda Vedel Düring i samband med Ledarhundens dag, onsdag 25 april.
Ett mycket friare liv, sammanfattar hon fördelen med att ha en ledarhund vid sin sida. Zessan följer med från bostaden i Mälarhöjden i Stockholm till gymmet, mataffären och sjukhuset.
På tunnelbanan söker hon efter en ledig sittplats och hon hjälper till att navigera genom stora folkmassor.
Samtidigt är hon ett sällskap, tycker Mathilda Vedel Düring, som ändå är noga med att påpeka att relationen skiljer sig stort mot en vanlig sällskapshund.
Därför säger hon också nej när människor ute på stan och kommer fram och frågar om de får klappa.
– Det är nog få som skulle vilja bli störda när de sitter och jobbar, det är samma sak för en ledarhund. Jag brukar säga att hon jobbar och måste koncentrera sig på det.
I dag har omkring 270 personer i Sverige en ledarhund, enligt Synskadades Riksförbund (SRF). På onsdag firar förbundet Ledarhundens dag.
– Det är ett sätt att synliggöra ett fantastiskt hjälpmedel och förhoppningsvis få fler att få upp ögonen för att det går att få om man saknar ledsyn och gillar att jobba med hundar, säger Lena Ridemar, individstödschef och verksamhetsledare för ledarhundsverksamheten på SRF.
Nästan tre av fyra förare, alltså personer som har ledarhund, är i arbetsför ålder.
Mathilda Vedel Düring är arbetssökande och tycker att arbetsgivare hon mött har visat förståelse för hennes behov av ledarhund.
Hon har Bardet-Biedls syndrom, som innebär att synen gradvis försämras. I dag har hon ingen ledsyn, som är ett begrepp för om man kan orientera sig i omgivningen med hjälp av synen, och det var det som gjorde att hon ville få ledarhund.
Hon brukar skriva i jobbansökan att hon behöver ha Zessan med sig.
Det färskaste exemplet på en arbetsgivare som var positiv till ledhund var inom kundtjänst och kommunikation, där hon nyligen blev kallad till intervju.
I ryggen har hon också en överenskommelse mellan SRF och Astma- och allergiförbundet om vad man ska göra när behovet av ledarhund krockar med att någon är allergisk.
– Oftast går det att lösa. Man kan sitta på olika håll och placera sig på ett smart sätt, säger Mathilda Vedel Düring.
Ledarhund är ett hjälpmedel, likaväl som rullator, vit käpp eller rullstol
Svårare kan det vara när hon vill ut och ta en drink eller gå på restaurang.
På Södermalm är det lättare än i vissa andra lite finare områden, som Mathilda Vedel Düring beskriver det.
– Vi har ju ingen lag om att man inte får neka någon med ledarhund. Jag skulle vilja ha en sådan lag, den finns i nästan hela Europa. Då skulle man inte behöva oroa sig om man ska ut med en kompis.
Enligt SRF:s Lena Ridemar har de fått in rapporter från förare om att det är svårt att komma in på restauranger och att få åka färdtjänst.
Även i arbetslivet har hon hört att arbetsgivare ifrågasätter om de kan anställa någon med ledarhund. Något hon tror beror på bristande kunskap.
– Ledarhund är ett hjälpmedel, likaväl som rullator, vit käpp eller rullstol. Det är bekymmersamt om man inte kan gå ut eller ta en taxi. Hundarna är så otroligt disciplinerade, de lägger sig ner och viftar inte av sig en massa hundallergen.
SRF försöker åka ut till arbetsplatser om arbetsgivare är tveksamma eller har frågor, detta för att visa hur man kan anpassa arbetsplatsen.
Oftast går det att lösa. Man kan sitta på olika håll och placera sig på ett smart sätt
Ett sådant exempel är en hundgrind, så att de som kommer till jobbet ser att det finns en hund där.
– Men på de absolut flesta arbetsplatser funkar det toppenbra.
I dag finansieras ledarhundar med statliga pengar. Men pengarna räcker inte till, upger Lena Ridemar på SRF.
Kön är längre än det finns hundar, delvis också eftersom fler ledarhundar pensioneras än som köps in.
– Vi har uppvaktat departementet och ministern och har kämpat stenhårt.
I höstbudgeten bedömde regeringen att kön kommer att växa och tillförde därför två miljoner kronor per år, men enligt Lena Ridemar räcker det bara till fem till sex hundar med tanke på kurser, träning, veterinärkostnader med mera.
Något som nu oroar SRF är att regeringen överväger att flytta ansvaret för ledarhundsverksamheten från SRF till Myndigheten för delaktighet.
Just nu utreder myndigheten den förändringen.
– Både vi och ledarhundsförarna är oroliga. Vi är oerhört skeptiska till att man klarar av att flytta verksamheten utan försämringar.
Fakta om ledarhundar
Vanligaste ledarhunden
Den vanligaste ledarhunden är en labrador. Det finns också schäferhundar och storpudlar som är ledarhundar. Enligt SRF:s Lena Ridemar fungerar labradorer bäst, eftersom de är mest mentalt stabila.
Att det finns en del storpudlar som är ledarhundar beror på att man genom historien trott att de är bättre för de som är allergiska mot hundar. Men forskningen nu visar att det inte är hundrasen som avgör allergiska reaktioner, utan att det handlar mer om olika individer av hundar, enligt SRF.
– Av det skälet kommer vi nog inte ha så mycket pudlar framöver, för de har inte så bra mentala egenskaper för att bli ledarhundar, säger Lena Ridemar.
Nackdelen med labradorer är att de är väldigt matglada, påpekar hon.
– Det kan vara svårt för de med synskada, för de ser ju inte vad hunden mumsar i sig.
Rätten till ledarhund
- I Sverige är rätten till ledarhund inskriven i lag.
- Om du saknar ledsyn, är över 18 år, bor i Sverige och kan ta hand om en hund kan du ansöka om att få en ledarhund.
- I dag får Synskadades Riksförbund årligen pengar av staten för att ta hand om systemet med ledarhundar.
- Den som har ledarhund, en så kallad förare, får kurser, veterinärkostnader och annat bekostat. Hundmat får föraren stå för själv.