Arbetsmiljö

Hovslagaren har svårt att sko sig

Slitigt och knappast något yrke man tjänar stora pengar på, men hovslagaren Linda Sjöberg älskar ändå sitt jobb. Följ med henne på en arbetsdag.

Hästen Frans är van vid proceduren. Bild: Anders Sjöberg

Det ekar av slag mot metall på stallbacken på Torvalla gård, strax söder om Norrtälje.

Det är Linda Sjöberg som med bestämda slag formar till en hästsko på det portabla städet.

Fullblodet Frans står tålmodigt och väntar på att få hoven klippt och nya skinande skor påspikade.

De känner varandra sedan länge. Linda Sjöberg kommer till gården ungefär var sjunde vecka och Frans tycks gilla besöken, när han buffar med mulen mot Linda Sjöbergs rygg.

– Kontakten med hästarna ger jobbet dess mening, säger Linda Sjöberg och föser undan det stora hästhuvudet för att komma åt att lyfta på det ena frambenet.

Hon klämmer fast hoven mellan sina egna ben och börjar med att slå ur de tre centimeter långa spikar som håller den gamla skon på plats.

Det ser rätt jobbigt ut att hålla balansen, hitta verktygen och jobba dubbelvikt under hästen.

Hur går det med ryggen, undrar man?
– Det går bra, men visst är det slitigt, säger Linda Sjöberg och rätar på sig.

Red gjorde hon som barn och drömde om att bli polis. Men efter lärlingsplats och två år i skolan för att bli hovslagare på riktigt har det fortsatt på den vägen.

– Jag har aldrig ångrat yrkesvalet. Det är fritt, jag är min egen, det är ansvarsfullt, jag får jobba med djur och väljer själv hur mycket jag vill jobba.

Och det går att kombinera med annat. Kanske på en egen gård så småningom, säger hon.

– Men förmögen blir jag inte.

Å andra sidan lär Linda Sjöberg inte bli arbetslös heller. Landets cirka 355 000 hästar ska alla ses till ungefär var sjunde vecka.

Nästan alla hovslagare driver eget företag och Linda Sjöberg minns den första tiden.

– Det svåraste var och är att inte ta på sig för mycket jobb. Fyra-fem hästar om dagen är lagom, säger hon.

En jättelik hovtång visar sig vara ”nagelsax” och vips har Frans hov blivit en halv centimeter kortare.

Hovarna växer ständigt och måste klippas. En grov rasp jämnar ut hoven där den nya skon ska spikas fast.

Hovslagare är av tradition ett manligt jobb.

– Men det håller på att jämna ut sig. Den senaste lärlingen, en tjej, gick i en klass med bara kvinnor.

Yrket har inget namnskydd, men det går att avlägga gesäll- och mästarprov.

– Vi vill namnskydda yrket, så blir det nog också, men i dag kan man få ett intyg från Jordbruksverket på att man är en godkänd hovslagare.