Testosteronet styr inte världen så mycket som vi tror

RECENSION. En manlig vän ringde glädjestrålande till mig och berättade att hans fru nu hade fött deras första barn.

Jag ställde den slentrianmässiga första frågan: och vad blev det?

”En pojke. Och ja, det är ju alltid lite extra kul när den första blir en pojke”, svarade han.

Jag frågade varför, uppriktigt undrande. Och fick svaret: ”Men det förstår du väl. Den förstfödde liksom.”

Jag har alltid undrat om han själv förstod vad han sa. Och varför han sa det.

Jag vet inte om han kanske jämställde sig själv med Gud: Fadern i bemärkelsen Fadern, Sonen och den Helige ande.

Eller om han i det allmänna föräldraruset fått för sig att han var kung och måste förse sitt land med en manlig tronarvinge. Eller om han bara rätt och slätt var konservativt gammeldags.

Hon punkterar myterna om att män skulle vara mer ”risktagande” än kvinnor eller att manlig aggressivitet är biologiskt betingat

Min vän är kanske inte helt representativ. Men hans uttalande är ändå intressant, inte minst för att det kom så spontant och självklart.

För hos många sitter det fortfarande i ryggmärgen: att personer med penis är lite bättre än sådana som inte har det. Att de är starkare, smartare, bättre rustade för att klara sig.

När det ska förklaras varför män är starkare och modigare brukar biologistiskt sinnade personer anföra testosteronet.

Könshormonet som gör männen hårigare, mer tävlingsinriktade och aggressiva. Eller?

I boken Testosteron Rex – myten om våra könade hjärnor gör den brittiska psykologen och författaren Cordelia Fine en gång för alla upp med myten om att testosteronet skulle vara det som avgör vår plats i samhällshierarkin.

När hon är färdig med sin lätttillgängliga, slagfärdiga och mycket underhållande genomgång finns knappt en blöt liten fläck på lakanet kvar av myten om alfahannen.

Han som av biologiska skäl måste sprida sina spermier över världen så mycket han bara kan eftersom mannens främsta uppgift är reproduktion, och därför viktigt för artens överlevnad att han gör så många kvinnor som möjligt med barn.

Allt detta enligt forskaren Angus Bateman, som på 1940-talet drog denna slutsats på basis av experiment gjorda på bananflugor.

Cordelia Fine gör mos av ett antal av dessa biologiska experiment som lever än och kommit att betraktas som fakta.

Hon bemöter dem med vetenskaplig nit – boken har en omfattande notapparat – och ett frejdigt glatt humör. Hon punkterar myterna om att män skulle vara mer ”risktagande” än kvinnor eller att manlig aggressivitet är biologiskt betingat.

Hon visar hur modern forskning har kommit fram till att vår anpassningsförmåga i olika sammanhang är socialt betingad och inte biologisk.

…hon är uppfriskande optimistisk i tanken om att genushierarkierna kan raseras om vi bara anstränger oss

Det är inte testosteronet som bestämmer våra beteenden, utan de omständigheter vi befinner oss i avgör hur mycket testosteron som utlöses.

Experiment på möss visar till exempel att möss som hålls väldigt isolerade utvecklar starkare aggressivitet gentemot omvärlden än möss som är socialt integrerade från början.

Ciklidhannar som uppför sig som färgstarka alfahannar i ett sammanhang där de andra fiskarna är mindre krymper och blir betydligt mindre kaxiga när de hamnar i ett akvarium med fiskar som är större än de själva. Vissa situationer höjer eller sänker testosteronhalten – och detta gäller både för män och kvinnor.

Idén om två olika sorters människor; man och kvinna, lever i högsta grad kvar. Trots att de senaste årens debatter sannerligen har vänt ut och in på könsbegreppen finns det ändå människor som hävdar att det bara finns två kön och att kvinnor är från Venus och män från Mars, för att travestera en unken gammal relationsbok.

Testosteron Rex tar effektivt död på de djupt rotade föreställningarna om att män och kvinnor har olika egenskaper och fyller olika funktioner till följd av vad de har mellan benen.

Vad den däremot inte innehåller är tanken att det skulle kunna finnas fler kön än två.

Det nya komplicerade läge som den senaste tidens transdebatt ställt biologin i berör Cordelia Fine inte, och därmed faller en del av den högst aktuella samtidsdebatten bort.

Men hon är uppfriskande optimistisk i tanken om att genushierarkierna kan raseras om vi bara anstränger oss. För i grunden är det, skriver Fine, trots allt en fråga om värderingar snarare än vetenskap.