”Skrota begreppet ’nedsatt arbetsförmåga’ nu”

Vad kan du inte? Vilka problem har du? Vad är det för fel på dig? För de flesta är det helt otänkbart att få den typen av frågor när man söker jobb.

Orimligt för oss som individer som vill ha en egen försörjning och samtidigt få en chans att använda kunskaper och erfarenheter.

Orimligt för arbetsgivaren som behöver kompetenta och engagerade medarbetare. Orimligt för samhället som får mindre resurser och samtidigt högre kostnader när människor ställs vid sidan av arbetsmarknaden.

Värdet av att alla jobbar har uttryckts under lång tid, av många och på många sätt. ”Arbetslinjen” till skillnad från ”bidragslinjen” har hyllats. Folkets vilja till arbete har beskrivits som ”nationens viktigaste tillgång.”

Rätten till arbete är samtidigt uttryckt i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

FN:s mål i Agenda 2030 lyfter specifikt fram arbete för personer med funktionsnedsättning i ett delmål.

Ska vi leva upp till FN-konventionen och klara hållbarhetsmålen så behövs ett skifte i fokus och synsätt i den svenska arbetsmarknadspolitiken.

I dag möts den som söker jobb och har en funktionsnedsättning av ett system där etiketten ”nedsatt arbetsförmåga” används. Det gör att den som har fått etiketten är berättigad till Arbetsförmedlingens stöd.

Men för många arbetssökande blir det samtidigt en börda därför att funktionsnedsättningen kopplas ihop med något som sätter ned förmågan.

Undersökningar visar att så många som en av tre arbetssökande med funktionsnedsättning möter negativa attityder från arbetsgivare.

Användningen av begreppet ”nedsatt arbetsförmåga” riskerar att öka diskrimineringen.

Vi välkomnar därför att regeringen har gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att se över begreppet.

Tyvärr har man samtidigt gett ramar för översynen som är orimliga. Enligt regeringens direktiv ska utredningen göras med utgångspunkt från ”språkbruk”.

Att skrota det förnedrande begreppet ”nedsatt arbetsförmåga” är ett steg mot en bättre arbetsmarknad där den som har en funktionsnedsättning kan få komma på anställningsintervju och besvara frågor om meriter och drivkrafter

Det är enligt vår mening att missa det viktigaste med en översyn.

I stället borde regeringen utgått från FN:s rekommendationer till Sverige från 2014 då en FN-kommitté pekade på att uttrycket nedsatt arbetsförmåga bör ses utifrån principen om ”icke-diskriminering”. Vi delar FN-kommitténs uppfattning.

Den statliga Funkautredningen tog upp frågan år 2012 i ett betänkande. Man pekade på hur viktigt det är att vinkla problemen bort från individen och att i stället belysa och åtgärda yttre barriärer som utestänger människor från arbetsmarknaden.

Det kan vara fördomar, arbetsgivares rädsla för ökade kostnader, bristande kunskaper och information eller direkt eller indirekt diskriminering som är allvarliga hinder för människors deltagande i arbetslivet.

Här menar vi att Arbetsförmedlingen i arbetet med översynen måste ta intryck av Funkautredningens resonemang om yttre barriärer som hinder för jobb, och som ett alternativt synsätt till talet om nedsatt arbetsförmåga.

Vi måste bort från det rådande synsättet som i praktiken har inneburit att den som har en funktionsnedsättning erbjuds arbeten med lönestöd, en praktikplats eller en anställning inom Samhall.

Värderingsförändringen måste handla om att se förmågor hos människor och om rätten att utifrån sina meriter kunna få ett osubventionerat arbete.

Samtidigt med förändringen av synsätt och perspektiv måste vi inse att sådant som arbetshjälpmedel och kompensatorisk teknik, en god arbetslivsinriktad rehabilitering, flexibla arbetstider, anpassningar av arbetsuppgifter eller personlig assistans är insatser stärker människors förmågor.

Att skrota det förnedrande begreppet ”nedsatt arbetsförmåga” är ett steg mot en bättre arbetsmarknad där den som har en funktionsnedsättning kan få komma på anställningsintervju och besvara frågor om meriter och drivkrafter.

De perspektiven måste i hög grad finnas med i översynen som inte får begränsas till språkbruk.

Vi måste äntligen börja möta kvinnor och män med funktionsnedsättning med samma frågor som ställs till andra vid en anställningsintervju: Vad kan du? Vilken utbildning har du?  Vilka talanger och vilken kompetens har du?