Ett folkmord genom barnets oförstående ögon

RECENSION. Gaël Fayes debutroman Litet land kan till en början kännas händelselös.

Men snart inser jag att det är en roman berättad på två plan; en mer lättsam barndomsskildring och en mer intrikat historia som skildrar tiden för folkmordet på tutsier i Burundi och Rwanda.

Gabriel, 10, bor med sin far och yngre syster i ett välbärgat område i Burundis huvudstad Bujumbura.

Konflikten som snart ska bli folkmordet i Rwanda är ännu i sin linda. Gabriel spenderar dagarna med att leka med sina vänner, som liksom han ofta är halveuropéer och tillhör de mer välbärgade familjerna i landet.

Till en början märks det avlägsna kriget knappt av. Trots morbröder som beger sig iväg  för att strida i det pågående kriget, och trots att det ibland kommer inom hörhåll.

Fayes oavbrutna blandning mellan det alldagliga och allvarliga gör Litet land till vad som skulle kunna vara en feelgoodsaga med samhällskritiska inslag.

Ända tills våldet trappas upp och kriget blir tydligt även för den unge och priviligierade Gabriel.

Faye är stilistiskt besläktad med flera andra afrikanska författare som de senaste åren har tagit världen med storm.

Chigozie Obiomas Fiskarmännen är ett tacksamt exempel, eftersom den likt Litet land målar upp en skenbart sorglös relation mellan ett par bröder som sedan faller isär.

Trots det saknar jag ett djup, Faye lämnar för lite åt fantasin för läsaren.

Det stora persongalleriet, sett till romanens korta omfång, får karaktärerna att kännas platta och det är svårt att hålla reda på vem som är vän, släkting eller någon av faderns många anställda.

De drag som kan upplevas som en trevlig barndomsskildring bryts tvärt när barndomen övergår i tonår, mitt under folkmord och krig.

Gabriel står med ena foten i barnets oskyldiga värld och den andra i det svekfulla vuxenlivet.

Under hela sitt liv har han hållits ifrån politiken, nu saknar han verktyg för att begripa det som sker.

Samtidigt är detta också en viktig lärdom boken ger – krigets och våldets brutalitet går aldrig riktigt att förstå.