Professor: ”Man måste ta hänsyn till jämlikhet och jämställdhet”
De som designar en framtida skattereform får inte blunda för jämställdhet och jämlikhet. Det anser skatteprofessorn Åsa Gunnarsson.
En fredagseftermiddag på 90-talet kom skatteforskaren Åsa Gunnarsson hem och såg sin granne, tandläkaren, hugga ved. Hon skrattade.
– Nu har marginalskatteeffekten slagit till! ropade hon skojfriskt.
För en skattenörd var det här ju precis den scen som så många gånger lyfts i debatten om Socialdemokraternas och Folkpartiets skateuppgörelse. Att en tandläkare med egen praktik tjänar mer på att hugga ved efter klockan 13 på fredagen, eftersom skatten på varje extra intjänad hundring var så hög. Sänk marginalskatterna och öka incitamenten för arbete, löd mantrat.
En neoliberal reform för ökad tillväxt som främst gynnade män, sammanfattar Gunnarsson, i dag skatteprofessor vid Umeå universitet.
– Kvinnor vann inte på 1991 års skattereform. Men det är jag ganska ensam om att säga.
Det hon menar är att kvinnor i större utsträckning jobbade deltid och tjänade mindre, och därmed inte påverkades lika mycket av lägre marginalskatt, eftersom de främst betalade platt kommunalskatt.
Reformen från 90-talet har eroderat, menar Gunnarsson, med tanke på alla skatteändringar och samhällsförändringar sedan dess.
En framtida skattereform måste väva in jämställdhet och jämlikhet. Det anser professorn som även leder EU-projektet Fair Tax. Efter den ekonomiska krisen som drabbade flera länder hårt kring 2008 har OECD blickat mot ökande inkomstskillnader och sociala aspekter.
– Vi måste ta hänsyn till jämställdhet i skattepolitiken och då räcker inte Kommunals diskussion om rikemansskatt.
En skattereform behövs, och i en tid med stark ekonomi är läget rätt, tycker SEB:s chefekonom Robert Bergqvist som ändå ser dystert på möjligheten för partierna att komma överens.
– Jag har svårt att se en bredare skatteöverenskommelse.
Robert Bergqvist tycker sig se att partierna står för långt ifrån varandra för att kunna enas om ett nytt system. Men kanske kan de enas om vissa bitar, som bostäder? tänker han.
Läget är ändå rätt för en stor reform, anser han.
– Vi är inte tvingade att höja vissa skatter på grund av svaga statsfinanser, det ger större frihet att ta ett större grepp om våra skatter.
SKL har pekat på att skatterna kan behöva höjas för att klara av att finansiera välfärden. Robert Bergqvist varnar för att sådana skattehöjningar kan komma i ett läge när skattebetalarna upplever en starkt urholkad välfärd.
– Då kan det bli en utmaning att få svenskar att vilja betala de här skatterna.
LO menar att de rikare måste bidra mer och att kommunalskatten behöver sänkas. TCO och Saco vill att färre ska betala statlig inkomstskatt, så att det lönar sig med utbildning. Robert Bergqvist förstår båda perspektiven. Kanske behövs någon form av översyn av kapitalskatterna när den ekonomiska ojämlikheten ökar i Sverige. Samtidigt måste vi hänga med i den snabba tekniska utvecklingen med nya kompetenskrav.
– Då måste man fundera över hur inkomstskatterna ser ut, för det måste löna sig med utbildning.
Skattekvoten splittrar
För att få en mer samlad bild av skatteläget i landet finns måttet skattekvot, skatteintäkternas andel av den totala ekonomiska aktiviteten i landet, BNP. 2000 var kvoten 49 procent, 2006 var den 46 procent, för 2017 är prognosen 44 procent.
Nu utgör skatter på arbete och kapital en något lägre del av ekonomin. Just partiernas skilda syn kring denna kvot kan göra det svårt att nå bred enighet om skatterna.
Enligt DN:s genomgång från november i fjol vill Vänsterpartiet öka kvoten, Socialdemokraterna och Miljöpartiet ha den oförändrad medan Centern, Moderaterna och Kristdemokraterna vill sänka den. Det vill också Liberalerna men anser inte att det går just nu. Saco har svårt att se en sänkt skattekvot de kommande åren, med tanke på behoven i välfärden. TCO uttrycker samma linje.
– Det finns stora behov av investeringar, därför ser vi inte heller någon möjlighet att på bred front kräva stora sänkningar av inkomstskatten. En skattereform måste vara fullt finansierad, konstaterar Karin Pilsäter.
LO ser inget självändamål med höga skatter i ett läge med ”urstark” ekonomi, men har inget emot att skattekvoten höjs till strax över 50 procent, enligt Karl-Petter Thorwaldsson.
– Vi behöver stora intäkter för vi har stora ambitioner, inte minst när det gäller infrastruktur och välfärd.