Järnrörsattack mot fackliga i Bangladesh
Sju fackliga aktivister har fängslats i Bangladesh efter att ha polisanmälts av textilindustrins mäktiga branschorganisation BGMEA. Clean Clothes Campaign kallar anklagelserna ”uppenbart falska”.
Sju fackliga aktivister sitter fängslade sedan de anklagats för vandalisering av textilindustrins organisation BGMEA. På bilden en manifestation utanför BGMEA:s huvudkontor i Dhaka 2013.
Enligt uppgifter till Clean Clothes Campaign började allt med att textilfabriken Asiana, i Ashulia strax utanför Bangladesh huvudstad Dhaka, oannonserat stängde ner verksamheten.
Tillsammans med fackliga representanter från centralorganisationen GWTUC samlades drygt 400 textilarbetare utanför textilindustrins mäktiga branschorganisation BGMEA den 31 januari.
Enligt facket hade de blivit inbjudna av Asianas ägare för att diskutera avgångsvederlag och obetalda löner.
Men väl på plats möttes de av beskedet att inget sådant möte fanns inplanerat. Och kort därefter blev textilarbetarna angripna och attackerade av en grupp män med järnrör och påkar. 20 textilarbetare ska ha skadats så svårt att de behövde sjukhusvård.
Omedelbart efter attacken lämnade BGMEA in en polisanmälan mot tolv ledande fackliga aktivister.
Anklagelserna rörde vandalisering och mordförsök. Enligt Clean Clothes Campaign var enbart tre av de tolv närvarande under oroligheterna utanför huvudkontoret, men det hindrade inte en domstol i Dhaka från att den 1 april fängsla sju av dem i väntan på rättegång.
Det internationella nätverket, som verkar för schyssta villkor inom den globala textilindustrin, skriver i ett uttalande att det ”fördömer denna attack på en oberoende fackförening”.
Det är långt ifrån första gången fackliga ledare frihetsberövas i Bangladesh.
I slutet av 2016 fängslades 35 arbetare och aktivister efter att ha deltagit i en strejk i textilsektorn.
Enligt Anu Mohammad, professor i ekonomi vid Jahangirnagar University och Bangladesh kanske främsta auktoritet på textilarbetarnas villkor, har repressionen försvårat arbetet med att bygga fungerande fackföreningar i det unga landet.
– Frihetsberövandena är en del av det, säger han när Arbetet Global möter honom i textildistriktet Savar utanför Dhaka.
– Men det handlar också om konstant övervakning. Särskilt i textilområden som Ashulia. Om någon utifrån kommer dit så kommer industripolisen och inhyrda busar att hålla koll på situationen och kanske stoppa och fråga ut den utomstående. Förmodligen har fabriksägarna spioner bland textilarbetarna som de betalar lite extra vid sidan av. Det är därför de flesta av textilarbetarnas fackföreningar har misslyckats med att fungera.
Att vädja till myndigheterna om skydd är heller inget alternativ för fackföreningarna, menar Anu Mohammad.
Textilindustrin är Bangladesh ekonomiska motor och intimt sammanvävd med det politiska etablissemanget.
– De flesta av våra parlamentsledamöter har kopplingar till textilindustrin, direkt eller genom familjemedlemmar, och de beskyddar fabriksägarna. Industrin har ett enormt inflytande på både parlamentet och regeringen.
Att någon ställs till svars för angrepp mot fackligt aktiva är däremot sällsynt.
Men den 8 april dömdes en man i sin frånvaro för mordet på fackföreningsaktivisten Aminul Islam år 2012, rapporterar nyhetsbyrån AFP.
Problemet, menar fackföreningen, är att domstolen fällt fel person. Den textilarbetare som nu dömts till döden är enligt BGIWF bara en syndabock, medan ljusskygga krafter inom industrin bär det verkliga ansvaret.
– Vi är inte nöjda. Vi kommer att överklaga och kräver en ny utredning, säger den nuvarande ordföranden Babul Akhter enligt AFP.
