– Det som är lite förvånande är att det är ett så stabilt samband mellan att om inte vi tar ut löneutrymmet så gör de det, säger Kristoffer Arvidsson Thonäng, utredare på Seko och projektledare för 6F:s lönebildningsprojekt.

Med ”vi” syftas på arbetare, med ”dom” på tjänstemän.

Enligt en färsk rapport från projektet hamnar det så kallade industrimärket gång på gång på en lägre nivå än vad det faktiskt finns utrymme för. Arbetarnas löneökningar följer sedan märket medan tjänstemännen, vars löner styrs mer av lokala förhandlingar, får större lönepåslag.

Märket är den löneöverenskommelse som industrins fack och arbetsgivare gör. Den fungerar som norm för övriga arbetsmarknaden.

I rapporten dras slutsatsen att arbetares snittlön förra året hade kunnat vara 4,8 procent, eller 1 300 kronor, högre om märket hade varit i nivå med vad som var möjligt år 1998, 2001 och 2010. Tjänstemännen skulle däremot ha haft 3,2 procent lägre lön.

Man har räknat på just dessa år för att man menar att industrimärket då har legat som mest under löneutrymmet.

Erica Sjölander, kanslichef på Facken inom industrin, tycker inte att slutsatsen håller.

– Jag tycker att man gör en för enkel analys när man säger att det har varit för låga avtal och att tjänstemännen därför har kunnat få ut mycket mer än arbetarna, säger hon.

Hon menar att det kan finnas andra förklaringar till de siffror som 6F presenterar. Erica Sjölander ifrågasätter bland annat att man, i rapporten, räknar in tjänstemännens pensionsavgifter i löneglidningen några år. Hon säger att de påslagen var del av överenskommelser gjorda innan de årens avtalsrörelser.

Hon säger också att en förklaring till att tjänstemän drog ifrån runt millennieskiftet kan ha varit hög efterfrågan på folk i IT-branschen, att folk höjde sina löner när de bytte jobb.

Inom 6F finns förbund från branscher där stark ekonomi möjligen kunde gett utrymme för högre lönekrav i tidigare avtalsrörelser, om de inte varit bundna av industrins märke. I facken inom industrin samlas de förbund som har skrivit under industriavtalet, det 20 år gamla avtalet som är centralt för dagens lönebildningsmodell.

6F:s rapport är en del av deras lönebildningsprojekt där de ser över alternativ till den nuvarande modellen med industrimärket. Inför sommaren nästa år räknar de med att presentera en rapport med sina slutsatser.

– Det är en ganska känslig diskussion. Men vi har haft industriavtalet i 20 år och vi tycker ändå att det är rimligt att man utvärderar det, säger projektledaren Kristoffer Arvidsson Thonäng.

Erica Sjölander välkomnar att modellen diskuteras.

– Men vi håller fast vid att den har levererat på ett väldigt positivt sätt, säger hon.

Hon hänvisar till reallöneökningar för löntagarna och konkurrenskraft för industrin.