För lokföraren går arbetslivet som tåget
”Att jobba självständigt och ständig omväxling räcker långt. Och att få se alla vackra miljöer längs banan”. Så beskriver lokföraren Theres Grauers sitt jobb. Följ med henne på en arbetsdag.
Platsen är Hagalunds bangård i Solna utanför Stockholm.
Theres Grauers letar sig vant fram bland uppställda tåg.
Det är trångt och tågen både många och långa. Vi letar efter en X2:a.
– Ja alltså ett X2000, förtydligar hon och låser upp till loket, svingar sig vant uppför lejdaren.
Det dånar från elmotorn och vi klämmer in oss i förarhytten. Där inne är det tyst.
Theres Grauers är lokförare. Hon har kört tåg i 19 år.
X2000 gör sträckan Stockholm-Göteborg på lite drygt tre timmar. Det kör i bästa fall drygt 200 kilometer i timmen och tar cirka tre kilometer att få stopp på.
Att Theres Grauers blev lokförare är inte en dröm som gick i uppfyllelse.
Som barn var det mer traditionella kvinnoyrken som lockade.
Hon jobbade på förskola och fritids och utbildade sig till friskvårdskonsulent.
Med tåg så klart, vad trodde du? Det finns inget bättre sätt att resa
– Men det fanns inga jobb när jag var färdig, så jag började som konduktör på Roslagsbanan. Jag upptäckte att jag trivdes på tåg och fick vidareutbildning till förare, berättar hon.
På den vägen är det. Under några år körde hon pendeltåg, innan hon började på SJ 2007.
– Jag har aldrig ångrat mig. Att jobba självständigt och ständig omväxling räcker långt. Och att få se alla vackra miljöer längs banan, säger hon och fortsätter:
– När jag möter soluppgången eller nedgången händer det att jag får nypa mig i armen.
Av SJ:s cirka 700 lokförare är ett 70-tal kvinnor. När Theres Grauers började var de fem-sex stycken.
– Jag har aldrig mekat med mopeder eller bilar. Att lösa problem som inträffar kräver mer logik och dessutom finns teknisk support ständigt att tillgå om det behövs.
Lokföraren ansvarar för säkerhet och för att lösa problem som uppstår.
– Det kanske är avigsidan med jobbet. Att ibland inte kunna leverera. Passagerare som missar anslutningar eller möten när vi inte kan hålla tiderna, säger hon.
Oftast beror det på saker bortom hennes kontroll, som nedrasade kontaktledningar och dåliga spår.
Just när vi träffas har Theres Grauers ett jourpass.
Det innebär att hon med kort varsel blir skickad att hämta ett lok eller ersätta en sjuk kollega och framåt kvällen kan befinna sig i Karlstad i stället för hemma.
Handen på hjärtat, hur reser du själv?
– Med tåg så klart, vad trodde du? Det finns inget bättre sätt att resa.
En arbetsdag med Theres Grauers
14.00 Skriver ut tågorder
15.30 Får klartecken att lämna
15.42 Kommer till serviceplattform
16.21. Tåg 541 lämnar Stockholms Central
17.51 Anländer Linköping och blir avlöst av kollega som kör vidare
18.05 Rast
19.58 Tåg 546 anländer till Linköping. Får information om tågets status
20.00 Avgång mot Stockholm framme 21:40
22.21 Sista uppgift
23.02 Arbetsdagen är slut
Om Theres Grauers
Är: 44 år. Skild med två barn. Utbildad till friskvårdskonsulent.
År i yrket: Började som konduktör på Roslagsbanan 1995, lokförare sedan 1999.
Bäst med jobbet: Variation, att vara i rörelse, självständigt och ställer krav på problemlösning.
Sämst med jobbet: ”När jag inte kan leverera, dvs komma fram enligt tidtabell och resenärer drabbas. Men nio av tio tåg håller tidtabellen.”
Drömyrke: Lokförare.
Favoritsträckor: Dalabanan, Värmlandsbanan, Alingsås - Göteborg och sträckan mellan Kiruna och Narvik.
Om lokförare
Lön: Ingångslön cirka 28 000. Slutlön nås efter två år. Medellön enligt SCB 34 000 kronor per månad. Plus ob och traktamente.
Utbildning: Yrkeshögskola ett och ett halvt år år efter lämplighetstester. Alternativt internutbildning.
Fack: Seko.
Framtidsutsikter: Goda. Stora pensionsavgångar väntar.