Hon längtar efter att få göra lumpen

MÖNSTRING. – Jag klarar 25 stycken i alla fall, säger Danna Vashchuk som ligger med händerna mot Biblioteksgatans solvarma asfalt och gör armhävningar framför Arbetets fotograf.

Hon är en person som vet vad hon vill, och just nu är det att göra lumpen. Det innebär en hel del träning.

– Jag tränar mycket spinning för cykeltestet. Jag har också bokat tider när jag ska träna specifikt på marklyft, berättar hon.

Danna Vashchuk är 18 år och går i tredje året på Viktor Rydberg gymnasium i Djursholm.

Född 1999 tillhör hon den första kullen som omfattas av värnplikten som återinfördes förra året. Den 11 april är det dags för mönstring och nervositeten är påtaglig.

Alla jag har pratat med som ska mönstra eller göra lumpen har skrivit att de är jätteintresserade

– Jag vill verkligen komma in. Det jag är mest orolig för är marklyftet. Där har tjejer ofta svårt att få höga resultat. Axlarna är inte så starka, säger hon och fortsätter.

– Jag är rädd att jag inte kommer att klara det på en tillräckligt hög nivå och inte få en befattning som jag vill ha. Eller att jag inte ens kommer in.

Förra våren fattade regeringen beslutet som kommer att påverka omkring 90 000 ungdomar årligen. Det försämrade säkerhetsläget krävde fler inom försvaret, enligt politikerna.

”Vi har haft svårigheter att bemanna krigsförbanden på frivillig väg och det måste på något sätt åtgärdas. Därför är det nödvändigt att reaktivera värnplikten”, sa försvarsminister Peter Hultqvist till Sveriges Radio.

I teorin innebär det att alla, från arton års ålder, kan tvingas att först mönstra och sedan göra värnplikt mellan fyra månader och omkring ett år. I praktiken handlar det sannolikt om dem som själva vill. I första vändan fick alla födda 1999 fylla i ett långt formulär.

6 000, lite mindre än en tiondel av ungdomarna, valdes ut till att testa sina färdigheter via mönstringen och ungefär hälften av dem kommer att göra lumpen, som startar i sommar. Danna Vashchuk har flera bekanta som redan kommit in och blivit tilldelade plats.

– Alla jag har pratat med som ska mönstra eller tjänstgöra har skrivit att de är jätteintresserade. Jag har inte hört om någon som tvingas in.

När beskedet kom om att värnplikten skulle återinföras var stämningen stundtals het på hennes gymnasium.

– Vissa var väldigt upprörda och sa att de inte kunde tänka sig att vara ute i fält eller lyda ett befäl. Men nu vet jag att några har mönstrat. Mina vänner ser att jag verkligen vill, och hejar på mig. Jag har kompisar som nästan är som mina personliga tränare och de hjälper mig att bli starkare både fysiskt och mentalt.

2010 beslutade Alliansregeringen om att värnplikten skulle avskaffas.

De stora nedskärningarna i försvarets personal innebar, enligt politikerna, att behovet inte längre fanns att tvinga folk till militär tjänstgöring.

Men på senare år har säkerhetsläget i Europa och världen blivit allt sämre. I februari 2014 invaderade Ryssland den ukrainska Krim-halvön och det rapporteras löpande om ryska kränkningar av svenskt luftrum.

Jag har vuxit upp med att det är orimligt att något skulle kunna hända. Men det är klart att det är därför vi ska göra värnplikten

Det har inneburit att försvarspolitikens fokus flyttats tillbaka, från insatser utanför Sveriges gränser, till ett försvar av dessa gränser.

Det ligger också mer i linje med svenskarnas syn på vad försvaret bör göra, menar tre statsvetare från SOM-institutet i Göteborg som undersökt hur svenskarna ser på försvaret.

”I en nära framtid kommer således värnpliktiga och ’repgubbar’ att återuppstå från det kalla krigets dagar.” skriver forskarna i studien som också slår fast att svenskarna i dag är mer positiva till värnplikt och försvars-utgifter än på många år.

Danna Vashchuk är själv ingen nybörjare när det kommer till värnpliktsliknande aktiviteter.

Hon är aktiv i Svenska Lottakåren, den av försvarsmaktens 18 frivilligorganisationer som är speciellt inriktad mot kvinnor, och har varit på flera övningsläger.

– Jag ville komma ut och göra aktiva saker och utmana mig själv. Jag googlade på ”militär för kvinnor” och då kom det här upp.

Här var jag senast förra veckan!

Hon berättar med värme om vedermödorna på ett av lägren.

– Vi var ute i fält i tre dygn. Man får inte duscha och det finns inga vanliga toaletter. På något sätt skulle man klara av det och ändå ha en bra stämning i gruppen. Det är nog det som är bäst, själva gruppdynamiken och utmaningen, tror jag.

I den nya värnplikten görs inte, som tidigare, skillnad på tjejer och killar. Alla kan kallas och den tidigare sanningen att lumpen är en erfarenhet som delas av halva Sveriges befolkning kommer alltså i framtiden att förändras.

– Jag tycker att det är positivt att man inte ser på könet utan på kompetensen när man nu kallar till mönstring. Det är en fördom att tjejer inte skulle klara militären. Vi är ju enbart tjejer i Lottakåren och vi sköt till exempel väldigt bra på vårt läger.

Det värnplikten i slutänden går ut på är att förbereda sig för krig.

Svenska folket har svängt i synen på försvaret

Men Danna Vashchuk ser främst lumpen som en utmaning, även om hon är medveten om att orsaken till att hon fått sin efterlängtade chans är att en eventuell konflikt ligger närmare än för tio år sedan.

– Det är ju skrämmande. Å ena sidan blev jag glad när jag fick höra att värnplikten var tillbaka. Nu har jag ingen ursäkt att inte göra den. Å andra sidan inser man att anledningen till det är att världen är oroligare.

För Danna Vashchuk är kriget – som för de flesta svenska tonåringar – en abstraktion. Något som sker långt borta.

– I mitt huvud så känns det som att krig aldrig kan bryta ut i Sverige. Jag har vuxit upp med att det är orimligt att något sådant skulle kunna hända. Men det är klart att det är därför vi ska göra värnplikten. Det gör en såklart nervös.

Hon tänker efter och fortsätter.

– Eller kanske inte ens nervös om jag ska vara ärlig. Det känns så långt bort.

UPPDATERAD 20 april: Danna Vashchuk klarade tyvärr inte mönstringen.