Konstgjord intelligens och naturlig dumhet
Ska man se på Frankensteins monster med skräck eller sympati, frågar sig Arbetets kulturredaktör.
När grundaren av PayPal och Tesla tar till orda brukar världen lyssna.
Förra helgen dök Elon Musk upp på teknikfestivalen South by South-west i Austin, Texas, och talade inför storpublik om bland annat sin rädsla för artificiell intelligens, alltså datorprogram med intelligent beteende.
– Jag skulle säga att AI är betydligt mer farligt än kärnvapen och ändå finns det inga regleringar, sade han.
Det är inte första gången som Elon Musk varnar för AI och jämför det med kärnvapen. Han har länge sagt att tekniken kan utgöra det största existentiella hotet mot mänskligheten.
Nyligen skickade denna superentreprenör, som dyrkas av tekniknördar världen över, rymdraketen Falcon Heavy med en röd Tesla och David Bowies ”Space Oddity” som soundtrack ut i rymden.
Men litteraturen och konsten har alltid legat steget före tekniken
Målet är att skapa en koloni på planeten Mars innan det tredje världskrig, som Musk verkar anse oundvikligt, bryter ut.
– Det kommer att vara svårt, farligt och stor risk att dö. Men spännande för dem som överlever, säger han lika krasst som olycksbådande.
Men litteraturen och konsten har alltid legat steget före tekniken.
I år är det femtio år sedan Stanley Kubricks science fiction-klassiker 2001– Ett rymdäventyr hade biopremiär.
Filmens talande superdator HAL9000 gav en dystopisk bild av framtiden; om människan släpper kontrollen kan tekniken förvandlas till mördarmaskiner som tillintetgör hela mänskligheten.
En av de allra första historierna om artificiell intelligens jubilerar också i år. Mary Shelleys 200 år gamla Frankenstein, eller den moderne Prometheus anses av många vara den första sci-fi-romanen.
Vetenskapsmannen Viktor Frankenstein studerar kemi och upptäcker att han kan skapa liv av död materia.
När han lyckas tillverka ett monster blir han så förskräckt att han lämnar det i sticket.
Monstret försöker ta efter mänskligt beteende men möts av skräck och avsky. Till sist börjar han bete sig på det sätt som människor förväntar sig av honom.
Med sin berättelse ställde Mary Shelley frågor om människan bör försöka efterlikna och betvinga naturen.
Bokens undertitel anspelar på den titan, Prometheus, som enligt den grekiska mytologin stal elden – intelligensen – från gudarna och gav den till människan.
I förordet till den brittiska jubileumsutgåvan av boken skriver litteraturprofessorn Nick Grooms att hans studenter i dag ser på Victor Frankensteins skapelse med sympati snarare än med skräck.
Frågan är vad som egentligen är den största faran: Att tekniken blir för intelligent eller mänskligheten alldeles för korkad?
Det fick den hårdföra kvällstidningen The Sun att publicera en artikel om att ”snöflingestudenter hävdar att Frankensteins monster var missförstådd – och i själva verket ett offer”.
Vilket är precis det som boken handlar om.
The Sun blev dränkta i sarkasmer av typen ”Grattis till ’snöflinge-studenter’ som har förstått en bok korrekt, 200 år efter att den publicerades. The Sun gör det uppenbarligen fortfarande inte.”
Frågan är vad som egentligen är den största faran: Att tekniken blir för intelligent eller mänskligheten alldeles för korkad?
