Högern sörjer att inte kunna sprida klassförakt
Löfvens insats i USA blev en besvikelse - för högern, skriver Arbetets ledarskribent.
Ingen har kunnat beskriva toppmötet mellan statsminister Stefan Löfven och USA:s president Donald Trump som någonting annat än en svensk succé.
En politisk framgång och en framgång i sak för det svenska näringslivet.
Det gick nästan att höra högern gnissla tänder när de insåg att de förlorade chansen att peka på en socialdemokratisk statsminister som åkte över Atlanten och gjorde bort sig.
Besvikelsen över att inte kunna sprida lite gammalt hederligt arbetarklassförakt måste varit stor på kampanjavdelningarna.
Jag gissar att de satt redo att klippa någon förnedrande snutt från Löfvens tal i Vita huset, förvrida minspel, lägga på töntig musik, en textremsa om hur usel en sosse är och sedan skicka ut i det mörka hål som sociala medier kan vara.
Varför skulle inte Löfven kunna prata engelska? Han är faktiskt landets statsminister
Men så blev det inte. Inte bara politiken var bra, utan även statsministern.
Samtidigt som högern gnisslade tänder av besvikelse över att det går bra för Sverige försökte de ändra sin taktik, men utan att överge sina paradgrenar: förakt för arbetare och sossehat.
Skämten blev lite svagare, men byggde på samma grundläggande idé.
Nu skojades det förvånat om att Löfven ju kunde prata engelska ”bättre än Trump”, trots att han var sosse.
Ja, varför skulle han inte? Varför skulle inte Löfven kunna prata engelska?
Han är faktiskt landets statsminister.
Och ja, svetsare och sosse också.
