Det är inte alls speciellt förvånade att elever som har gått på privatägda gymnasieskolor klarar av högskolan sämre än ungdomar från de kommunala utbildningarna – trots att elever från friskolorna generellt sett har högre betyg.

Det finns helt enkelt drivkrafter för friskolorna att pumpa upp betygen. Mer om det strax.

Men först om nyheten som blev en kallsup för friskolorna.

Rapporten ”Skillnader i resultat mellan gymnasieelever i fristående och kommunala skolor” presenterades i slutet av februari av Skolverket.

Det är obekväm läsning för alla som tror att skolan fungerar som en utmärkt marknad.

Studien visar att 66 procent av eleverna som har pluggat på en kommunal skola klarar 75 procent eller mer av högskolestudierna under en termin.

Det kan jämföras med de ungdomar som gått i privata skolor – där är siffran 61 procent. Detta alltså trots att elever från fristående gymnasieskolor har högre betyg än elever från kommunala skolor.

Elever med höga betyg ska ha det lättare att klara av högre studier, helt enkelt för att de ska ha presterat bra med tanke på kunskapskraven i skolan.

Men är betygen sötade så hjälper det eleverna föga på högskolan.

Nu åter till vinstdrivande friskolornas drivkrafter. Det är helt naturligt att friskolorna finns i en berättelse av glädjebetyg.

Elever som väljer friskolor tar med sig elevpengen – det vill säga skattepengar – in till verksamheten. Och det är helt okej att göra vinster för ägarna – ha flådiga aktieutdelningar.

Det ligger så klart i skolägarnas ekonomiska intresse att locka till sig elever och där kan betyg användas som ett lockbete till ungdomar och deras föräldrar i marknadsföringen.

Betyg blir delar av ett skyltfönster som kan sälja in skolan och ett verktyg i konkurrensen mot andra skolor. Det finns också behov av ägarna att visa på skolans existensberättigande, att de gör något bra med skattemedlen.

Det finns naturligtvis även en önskan att visa ”goda” resultat till föräldrarna som godkänt sina barns gymnasieval.

Nu är det ju ingen som tror att friskoleägarna direkt står och befaller lärarpersonal att sockra betygen, men det är lätt att förstå den dolda pres-sen på pedagogerna att ”leverera” bra ”produkter” på en marknad – det vill säga elever med bra betyg.

Det som gör det allvarligt med uppumpade betyg är det faktum att betyg påverkar elevers livschanser.

Betyg har en sorterade funktion – både vad gäller chanserna på arbetsmarknaden men också möjligheten till fortsatta studier. Elever som har sockrade betyg får en gräddfil.

Det innebär per automatik en orättvisa mot elever som inte placeras i den filen. Betyg är helt enkelt ett konkurrensmedel vad gäller både jobb och utbildning och därför är det av största vikt att betyg är rättvisa.

Nu fungerar det uppenbarligen inte så.

I klartext kan det här till exempel innebära att en ungdom som går i den kommunala gymnasieskolan riskerar att inte komma in på sin drömutbildning eftersom betygen helt enkelt inte räcker till.

Platsen går i stället till en elev med högre betyg – men inte på grund av att den eleven kan mer – utan för att eleven fått skönhetsbetyg.

Gymnasieminister Anna Ekström (S) har gett Friskolornas riksförbund bakläxa med anledning av Skolverkets rapport.

Till Aftonbladet (21/2 2018) säger hon: ”Det är upprörande. Jag kommer att kalla till mig Friskolornas riksförbund”.

Tyvärr kommer inte ett strängt möte lösa problematiken.

När det finns fritt spelrum för vinster i välfärden kommer det finnas andra drivkrafter än den att ge elever så god utbildning som möjligt.

Där är själva grundproblemet.