Det skrivs och hörs överallt att det går bra för Sverige. Men går det verkligen så bra?

I så fall borde väl vi som bor i Sverige också känna detta? Men så är inte fallet. Kolla bara hur många människor som fortfarande går arbetslösa.

Och hur många av våra barn som saknar bostad.

I veckan går Internationella kvinnodagen av stapeln. Och för kvinnorna i vårt land finns en hel del att anmärka på. Kvinnliga arbetare är till exempel de som drabbats mest när ideologiska utförsäljningar av den offentliga sektorn har skett.

Särskilt arbetarklassens kvinnor är ofta tvungna att jobba deltid, vilket i sig påverkar kvinnors hälsa.

Många kvinnor på dagens arbetsmarknad har inget val, det är deltid eller arbetslöshet.

Kort sagt: Arbetarkvinnor tvingas acceptera arbetsvillkor som inte borde höra hemma 2017.

Internationella kvinnodagen borde därför användas till att visa vårt missnöje med de krafter som nedvärderar kvinnor.

Vi borde alla ta chansen att gå ut och protestera och visa att vi inte gillar denna ovärdiga behandling som drabbar våra fruar, systrar, mammor och döttrar.

Några invänder kanske att svenska kvinnor ju har mycket bättre liv än andra kvinnor i världen. Och det stämmer att kvinnors rättigheter är under stort tryck runt om i världen.

Titta bara på vad håller på hända i USA, Polen och andra länder när det gäller kvinnors rätt att bestämma över sin kropp.

Men detta ger bara starkare skäl att ge sig ut och protestera.

Under kvinnodagen ska vi ta strid för kvinnors rättigheter – både här och i andra delar av världen.

Vi ska aldrig glömma våra systrar i andra länder som kämpar för egna rättigheter med livet som insats. Deras kamp är vår.

Det är en fråga om solidaritet. Och det är solidaritet som gör en rättvis värld möjlig.

Kampen för jämlikhet och jämställdhet fortsätter överallt. Och den kampen är livsviktig.